Det är tre år sedan Sofia Ahlin Schwanbom satt med en ensemble ungdomar och åt lunch och pratade om livet.
– Vi kom in på dickpics. 3 av 30 hade inte fått några, alla andra hade det. Jag tänkte att då har vi problem, det är inte ett normalt beteende, säger hon och berättar hur diskussionerna vid bordet blev startskottet att börja skriva storyn till "Den osynliga tråden" – Gotlands Musikalkompanis nästa stora uppsättning som handlar om övergrepp på nätet.
Fler än tre av tio barn utsätts någon gång, även på Gotland, där inte minst uppmärksammade barnporrättegångar vittnat om omfattningen. Sofia Ahlin Schwanbom har hört både unga och deras föräldrar berätta vad som hänt på nätet.
– Det i kombination med egna upplevelser av övergrepp och vad som kan bli bättre inom vården ligger bakom den här föreställningen, säger hon.
I fokus finns 13-åriga Esme och hennes två år äldre storasyster Mattis.
– Mattis "råkar illa ut" på nätet, som folk säger. Det är det "fina" sättet att säga det på, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
Hon berättar hur samhället och ungdomarnas omvärld ofta upplever en kollektiv skam och obehag över att övergrepp överhuvudtaget förekommer.
– Det är lättare att sopa problemen under mattan, vilket gör det ännu svårare att ställa sig upp och säga att man behöver hjälp, säger hon.
Obehaget kan ta sig uttryck i att unga som drabbas bemöts med attityden "Vad skulle du på nätet att göra" och "Förstod du inte att den personen är farlig".
– Det som händer på nätet är lika verkligt som det som händer på gatan, och de psykologiska skadorna blir lika stora, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
Övergreppen påverkar hela den drabbade ungdomens familj och omgivning, och i förlängningen arbetsplatser om de som utsatts inte fått hjälp i tid, menar hon.
– Det är inte ett barn- och ungdomsproblem. Det är samhällets, familjens och de vuxnas problem, som går ut över barn, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
De övergrepp som för 45 år sedan drabbade Sofia Ahlin Schwanbom orsakade posttraumatisk stressyndrom, PTSD.
– Jag är bra på att dölja det, men samtidigt är det viktigt att prata om det, säger hon och berättar att barn som utsatts för sexuella övergrepp kan uppleva samma PTSD som krigsoffer.
För fem år sedan utbildade hon sig vid dåvarande Kris- och traumacentrum i Stockholm, för att lära sig mer om sig själv och att bemöta andra som utsatts.
– De behöver bemötas med kompetens, respekt och med ödmjukhet inför att det finns saker man inte känner till, men som är verklighet för de barn som råkar ut för det, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
I går kväll hölls audition för att hitta ett 50-tal barn och vuxna till Musikalkompaniets stora satsning på tio föreställningar på Wisby Strand. Gotlandsmusiken kommer att framföra originalmusiken, skriven av Annelie Roswall, Johan Norrby, Saga Björling, Per Hallgren, Daniel Kylén och av Sofia själv. Med ett uruppförande saknas någon känd titel att luta sig tillbaka på, som tidigare år.
– De som skriver musiken ställer upp gratis, för att de tycker att ämnet är viktigt, och jag har stor tilltro till gotlänningarnas mod, vilja och positiva synsätt att gå och se på något som behöver förändring, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
"Den osynliga tråden" är trots ämnet absolut inte bara nattsvart. Här ryms också en stor portion värme och humor. Sofia Ahlin Schwanbom berättar om igenkännandet i andras fel och brister, och nynnar på sångtexter om "psykets vitaminer" och hur 15-åriga Mattis bollas vidare till olika psykologer – allt framfört i tangotakt.
Förhoppningen är att också nå ut till skolorna med en skolföreställning. Sista helgen planeras dessutom en mässa på Wisby Strand i anslutning till föreställningen.
– Där kan man komma i kontakt med polisens specialenhet för utredande av sexualbrott mot barn på nätet, säger Sofia Ahlin Schwanbom och berättar att flera företag och organisationer redan har ställt upp som sponsorer.
Besökarna på mässan kan få samtala med skådespelarna och med skolkuratorer. Lärare och vårdpersonal ska också få tillfälle att lära sig mer om bemötande av unga med PTSD.
Sofia Ahlin Schwanbom startade musikalkompaniet 2004, hon belönades 2009 med Gotlands kulturpris, men kämpar med dåligt självförtroende.
– Att leva med PTSD är att leva i konstant skräck för att inte räcka till. Det gäller att öva varenda dag och att inte vara rädd, säger hon.
Sedan 2004 har många unga från musikalkompaniet fortsatt ut i landet.
– Jag är jättestolt att få vara med en liten bit på vägen – mer kan ingen vuxen människa önska sig, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
