- Vi ger oss ut med ett sjömätningsfartyg för att postionera ett område mellan Gotland, Lettland och Polen, berättar Ulf Olsson som är chef för Sjöfartsverkets sjömätning.
Området som skall undersökas är cirka 1700 kvadratkilometer stort.
Projektet är ett EU-projekt som kallas Chemsea och som startade förra året. I projektet ingår Sverige, Finland, Polen, Tyskland och Lettland.
- Vi skall inte ta upp någonting, utan det handlar om att ta reda på hur mycket som finns på botten i det som kallas Gotlandsdjupet och ta reda på hur farliga de kemiska substanserna faktiskt är. Sjöfartsverkets del i projeket är alltså att lokalisera de kemiska vapnen.
- Sedan lämnar vi över till respektive Östersjöländersregeringar och styrande för att ta beslut om vad man skall göra med de kemiska stridsmedlen, säger Ulf Olsson.
Ulf Olsson beräknar att det kan finnas omkring 5 000 ton stridsmedel i det område som nu skall undersökas.
- Men hela Östersjön kan det nog röra sig om närmare 50 000 ton.
Hur hamnade de på botten?
- Det var de allierade som dumpade de på botten vid bland annat Gotlandsdjupet långt ute till havs eftersom det var för farligt att hantera det på land. Då kanske de tyckte att det var en bra lösning, men nu ser vi ju att det inte var det.
Vad har hänt med stridsmedlen under tidens lopp?
- Det vi tidigare sett är ju att de börjat rosta sönder och kemiska substanser börjat framträda på ovansidan.
Vad händer när man kommer i kontakt med det?
- Fiskare har fått upp senapsgas i näten. Vissa dumpar det direkt eftersom det är farligt att andas in och farliga för huden. Substanserna frigörs ju lättare när de kommer upp i en varmare miljö.
- På havsbotten är det låg kemisk aktivitet eftersom det är så kallt. Nu ligger det hyfsat skyddat när man inte rör på det.
Men det är ingen fara att bada runt om i Östersjöns stränder, för så långt har det inte spridit sig.
Är det bråttom att få upp det?
- Vi vet att det är farligt, men hur farligt det är är ännu inte klarlagt.
Vad händer härnäst?
- Vi lämnar över underlaget plus positioner till övriga projektdeltagare som skall anlaysera materialet. Rapporten beräknas vara klar 2013.