"Den mest värdefulla skogen måste bevaras"
KRITISK. Landshövding Cecilia Schelin Seidegård är mycker kritisk till kommunens brist på agerande mot det utbredda sommarfylleriet på Gotland. Foto: TOMMY SÖDERLUND/ARKIV
Foto: Tommy Söderlund
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla länsstyrelser har ett regeringsuppdrag att arbeta för att de biologiskt mest värdefulla skogarna bevaras för framtiden. Detta sker antingen genom bildande av olika typer av reservat eller naturvårdsavtal eller genom så kallad frivillig avsättning, det vill säga utan ekonomisk ersättning.
Forskningen visar att man fortfarande inte lyckats hejda förlusten av biologisk mångfald i skogslandskapet. Att undanta skog från produktion bedöms vara nödvändigt för att vända denna negativa trend, vilket vi har fattat gemensamma beslut om inom EU.
Ibland talas det om att hela Gotland blir ett enda stort naturreservat, men den skyddade arealen uppgick i slutet av förra året till 5-6 procent av den produktiva skogsmarken på Gotland, vilket innebär att över 90 procent av skogsmarken återstår för att bedriva ett rationellt skogsbruk i.
För många markägare innebär ett beslut om skydd en stor uppoffring och intrång i deras ägande, vilket vi har förståelse för. Länsstyrelsen arbetar därför aktivt för att hitta individuella lösningar som kan accepteras av skogsägarna.
Länsstyrelsen arbetar också aktivt för att hitta ersättningsmark vilket i flera fall har gett goda resultat. Vi uppmanar också alla skogsägare att anlita juridisk hjälp i samband med förhandlingar och normalt står Naturvårdsverket eller Skogsstyrelsen för denna kostnad. De allra flesta markägare väljer att anlita LRF Konsult för hjälp med förhandling och länsstyrelsen uppfattar att samarbetet allt som oftast fungerar utmärkt. Vi har under åren haft kontakt med många markägare och den absoluta merparten lyckas vi komma överens med. Vår strävan att hitta individuella lösningar är en av anledningarna till att förhandlingarna kan dra ut på tiden. Så kallade "tvångsinlösningar" är en sista utväg som förekommer i mycket sällsynta fall. Vi beklagar verkligen att Gotland inte blev ett av de fem försöksområdena som fick pröva den det så kallade Kometprogrammet, men vi har valt att redan idag på många sätt arbeta enligt modellen.
Det har påståtts att länsstyrelsen betalar för dåligt när skog ska skyddas. Vi vill förtydliga att det inte är länsstyrelsen som bestämmer priset och vi har heller inget intresse att medvetet hålla ned detta. Rätten till ersättning är reglerad i lag och regeringen har den senaste tiden föreslagit ett antal förändringar som gör det mera fördelaktigt för markägare att upplåta mark till naturvård. Bland annat väntas ett beslut om ett generellt påslag om 25 procent på marknadsvärdet!
Avslutningsvis vill vi säga att staten årligen investerar mycket pengar för att sköta våra skyddade områden. Som exempel kan nämnas att många reservat betas och röjs och på olika sätt görs tillgängliga för allmänheten. Våra skyddade områden är en viktig del av det gotländska landskapet.