Halvvägs ut på den högra kajen leder en trappa rakt ner i hamnbassängen. Några meter upp på land finns ett litet hus med bastu och tvättrum. Det är imma på fönstren. Jag går avklädd ner i den rektangulära isvaken vid trappans slut där kyla möter kyla utan obehag. Bara förunderligt livgivande.
För mig är det vinterbad med bastu för första gången i Valleviken. Men för damerna som redan bänkat sig i den nästan 90-gradiga värmen i bastun, efter tvagning i baljor och dusch, är det tradition att träffas här varje fredag mellan klockan fyra och sex, året runt.

Tidigare låg Rutes sockenbastu vid skolan. Men för ett par år sedan tog den nybyggda bastun i hamnen över uppdraget att tjäna som social mötesplats under avslappnade former. Placeringen bjuder på såväl utsikt över viken som på havsbad, och blir därigenom ett av Gotlands få kallbadhus för allmänheten. För samtidigt som Vallevikens bastu betjänar sockentraditionen så är vem som helst välkommen. Man kan köpa årskort eller betala per besök, och det berättas att en kvinna åker ända från Sudret för att få bada i isvak.
En öppen, välkomnande atmosfär möter förstagångsbesökaren. Denna dag är sju damer på plats för att prata och ha det skönt, och nykomlingarna släpps in i samtalen.
- Jag badar nästan varje dag året runt, berättar Gunnel Nilsson som bor en bit bort vid Lilla Valle.
Hon beskriver ett drömboende med sjötomt där det är lätt att ta sig ett dopp och sedan värma sig med en kopp kaffe framför den öppna brasan. Hon är också den enda i bastugänget som för dagen svalkar sig i isvaken. Det är inget måste bland damerna här att alltid hälsa på havet.
- Vi kommer hit för att träffas och prata och ha det skönt, ibland badar vi ute, ibland inte, säger de med en mun.

I omklädningsrummet utanför bastun sitter Anna-Lisa Holm och svalkar sig vid brasan. Det genialt konstruerade bastuaggregatet matas på med ved härifrån och ger på så sätt dubbel glädje.
Medan vi som vill tar ytterligare ett dopp i vaken nedanför kajtrappan, samlas de övriga runt borden i omklädningsrummet. Här sitter man en stund, tar det lugnt och återställer jämvikten med medhavda förfriskningar.
Utanför sänker sig mörkret. Den för tillfället tomma badtunnan på kajkanten avtecknar sig mot skogen på andra sidan viken. Här och var glimmar ljus. Damerna pekar och förklarar att de flesta av dem bor där på olika platser bland tallarna, ett stenkast eller så från havet.
Till sist är vi förstagångsbesökare ensamma kvar. Efter fyra iskalla bad för att utjämna hettan från bastun, och slutligen en stilla apelsin och mineralvatten för att gå ner i varv så att eftersvettningarna inte sätter in, avrundas detta fredagsnöje.
Det är dags för herrarna att muta in området i ett par timmar.