Hennes dröm är en taverna på en grekisk ö

Marie är baskettjejen från Uppsala som flyttade med sin mamma och styvpappa till Gotland och Bopparve i Eksta när hon skulle börja nian.
- Kontrasten mellan Uppsala och Eksta var enorm. Men jag tyckte det var kul att flytta hit. Mina klasskamrater tog mig till sitt hjärta och jag hade ett jätteroligt sista år på högstadiet på Klinteskolan.
Så flyttade Marie med bästa kompisen till Visby och läste samhällsprogrammet på Säveskolan. Inom henne fanns en dröm om att bli journalist. Hon hade länge skrivit små berättelser, som hon skickat till Kamratposten och hästtidningar.
- Efter första året i gymnasiet åkte jag som utbytesstudent till Illinois i USA ett år. Jag är glad att jag gjorde det, även om mötet med den delen av USA blev en riktig prövning.
Människorna och levnadssättet bekräftade verkligen våra värsta fördomar om amerikaner. Fast food, dubbelmoral och helt omedvetna om resten av världen. Men jag hade kul med de andra utbytesstudenterna.

San Fransisco
Efter gymnasiet skulle man ut i världen.
- Många tog jobb som au pair. Jag hade inga syskon och hade inte en aning om vad man gjorde med småbarn. Men jag lyckades hitta en plats utanför San Fransisco i Kalifornien hos ett trevligt par som ville ha en au pair som såg efter deras fyra siameskatter, huset och bilarna. Här fick jag möta en helt annan sida av USA än den i Illinois. Sköna människor som var öppna och hade insikt.
Samtidigt med au pair-jobbet arbetade Marie extra på en restaurang i San Mateo.
- Min kinesiska chef var den hårdaste chef jag någonsin haft, men hon var otroligt driftig, ekonomisk och lärde mig massor.
Samtidigt läste hon engelska på colleget i stan.
Det är lite typiskt Marie, att ha flera jobb samtidigt.
- Jag tycker om att jobba och mår bra när jag får arbeta mycket, säger hon.
Redan som sjuåring sålde hon vykort och bakade muffins på Lilla Karlsö där hennes föräldrar var tillsyningsmän.
- Ja, det var business redan då. Jag var där flera somrar. Det var lite ensamt men jag hittade på egna lekar och krävde inte så mycket. Det är viktigt än i dag, när jag jobbar mycket att bara få finnas till och vara nära naturen som ger otroligt mycket tillbaka om man bara tar sig tid att stanna upp och lyssna.

Kryssningsbåt
I USA träffade hon en norsk kille som skulle mönstra på en kryssningsbåt. Marie tyckte det lät spännande. Hon hade ingen lust att åka hem och lyckades få ett jobb ombord och mönstrade på i Fort Lauderdale i Florida. Under nästan tre år arbetade hon på kryssningar till Kina, Alaska, Bali och andra delar världen.
- Det var stenhård disciplin och man fick stå ut med väldigt mycket. Men det var en effektiv fostran och jag lärde mig mycket som jag haft nytta av senare i livet. Att jobba hårt och ta ansvar. Dygnet runt. Att jag tog den chansen är en av de saker jag är mest glad över.
Tillbaka på Gotland började Marie jobba på restauranger, bland annat Gutekällaren, Wisby hotell och Snäck.
- På Snäck serverade jag först, men sedan fick jag chansen att jobba i receptionen och att hoppa in på kontoret. Papper och siffror tycker jag är jättekul.
Det gav mersmak och Marie gick en ettårig högre administrativ kurs för restaurangbranschen. Det var i Stockholm. Och naturligtvis jobbade hon extra på restauranger under utbildningen.
Tillbaka på ön ville hon pröva något nytt. Genom arbetsförmedlingen i Visby fick hon ett jobb på en bank.
- Jag satt först i kassan men arbetade så småningom också med företag och lån. Jag lärde mig mycket som jag haft nytta av som företagare. Grunderna i vardagsekonomi borde alla få lära sig i skolan.
Tillsammans med Göthe, som Marie träffat redan som 17-åring, köpte hon hus i Visby. Och de skaffade sin första egna verksamhet genom att köpa Wessman & Petterssons skivaffär på Adelsgatan. Marie jobbade kvar på banken, men skötte bokföringen och löste ibland av Göthe efter jobbet.
- Vissa dagar hade jag dessutom ett pass på GT på kvällen, som inskrivare eller korrekturläsare
Efter tre tuffa år sålde de skivaffären till Expert.
- Inget mer företag sa vi då, säger Marie med ett skratt.
Journalistdrömmen fanns fortfarande kvar, Marie hade haft en praktikplats på GT och sommaren 1993 fick hon chans till sommarvik på GT. Samtidigt dök chansen att köpa Pensionat Warfsholm upp.
- Då stod jag vid ett vägskäl. Skulle jag ta utbildningen och nå mina drömmars mål, eller skulle vi satsa på Warfsholm?
Hur det gick vet vi. Med två små barn i familjen startade de ett nytt företag och gav sig helhjärtat in i arbetet med Warfsholm.
- Vi fick ligga i för att jobba upp kundkretsen och få fart på verksamheten. Det tog några år. I dag är vi glada och stolta över vårt arbete på Warfsholm, men de här 16 åren har tagit mycket energi och kraft, både fysiskt och mentalt.

Försäljning
En natt i juni förra året utsattes Göthe Modin för en brutal misshandel av några ungdomar. Det blev den utlösande faktorn till att de bestämde sig för att sälja pensionatet. Försäljningen pågår och intresserade finns, men ännu har affären inte gått i lås.
Det var Maries mormors morfar, Willy Wöhler, som lät bygga Warfsholm.
- Visst känner jag lite separationsångest, men vi har tagit beslutet att sälja och det känns bra. Vi är glada över att ha fått låna Warfsholm, men hoppas att någon annan kan ta över och driva det vidare.
De första åtta åren var det jobb i princip dygnet runt. Men Marie känner inget dåligt samvete över att barnen fick tillbringa mycket tid med föräldrarna på deras jobb.
- Under högsäsong var det mycket jobb, men samtidigt kunde jag planera min tid på ett annat sätt under övriga året. Jag har varit Krullis cup-mamma i många år, kunnat vara delaktig i barnens aktiviteter och vi har gett dem mycket som andra barn kanske inte har fått. I gengäld har vi fått avstå från egna traditioner vid till exempel midsommar och jul.
I början av 2008 köpte Marie Packhuskällaren i Visby och i sommar har hon arbetat både där och på Warfsholm.
- Jag önskar att jag kunnat vara mer på Packhuskällaren, men det har gått ändå tack vare bra personal. Hittar vi inte rätt köpare till Warfsholm innan nästa sommar så får det bli så även då.

Aktieklubb
Marie har arbetat oerhört mycket ända sedan hon var ung. Hur orkar hon och var hämtar hon kraften?
- Emy har tävlingsridit under några år. Då hjälpte jag henne både med skötsel av hästarna och att motionsrida dem. Vi åkte på många tävlingar både på Gotland och fastlandet. Det var min ventil. Och jag har lärt mig att släppa jobbet när jag vet att det funkar. Visst har jag tappat en del vänner på vägen eftersom det sociala livet har blivit lidande. Men några finns trots allt kvar. Några väninnor och jag har en aktieklubb. Vi träffas några gånger per år, umgås och lagar mat. I våras åkte vi till Kina för pengar vi lagt i Kinafonder.
Nu är det Packhuskällaren som gäller för Marie. Kanske ska hon också lära sig grekiska. För hon har en dröm som hon vill förverkliga så småningom.
- Jag har varit på Kreta väldigt många gånger. Det är en underbar ö med fantastiska människor. Där skulle jag vilja driva en taverna nere vid strandskvalpet.