I 50 år har musikmarscherna genom staden varit en tradition i Visby. Det var militärmusikens dåvarande chef Åke Dohlin som kläckte idén och trots att organisationen bakom orkesterna skiftat från militärmusiken till regionmusiken och sedan Gotlandsmusiken, så har traditionen hängt med.
51 år lär det också bli, för när kommunstyrelsen på torsdagen beslutade sig för att förstärka Gotlandsmusikens budget med 650 000 kronor, så har alla varsel hävts och verksamheten är tryggad fram till slutet av år 2009.

Aldrig upplevt trygghet
Ingvar Sandström, som ledde fredagens marsch genom Visby, är nöjd med beslutet.
- Det var det bästa beslut som kunde fattas i den situation som råder just nu. Jag känner en försiktig optimism inför framtiden.
Och Erik Skagerfält håller med:
- Det var ett klokt beslut. Det ger visserligen ingen större trygghet för framtiden, men trygghet har jag inte upplevt någon gång under de 23 år som jag har varit i den här branschen.

Efterlängtade
Att Gotlandsmusikens jubileumsmarsch genom staden var efterlängtad gick inte att ta miste på.
Södertorg och Adelsgatan kantades av en trogen publik och förbipasserande.
Ola Arvidsson, som var på väg tillbaks från jobbet efter lunchen dröjde sig kvar en liten stund för att höra på orkestern och han njöt:
- Visst är det somrigt när de kommer, vår egen lilla blåsorkester i lilla staden Visby. Man blir så lycklig av att se dem!
Under marchen spelades "I fält" och "Bokus läns marsch". Vid avslutningen på Östertorg framförde man "Wien Blaupt Wien", "Semper Dixieland" och - förstås - "Jag blir så glad när solen skiner".