När Roslagsbro-Vätö kyrkliga samfällighet beviljade flyttningen av Ingrid Bergmans aska stödde man sig på särskilda skäl i begravningslagen. Det rörde sammanförande av makar och enligt kyrkoherde Helen Uddén i Roslagsbro-Vätö var kyrkonämndens beslut enhälligt.

Men på Gotland fick i slutet av september anhöriga nej på en liknande begäran. Anhöriga till sin mor önskade att  flytta hennes stoft närmare makens plats på kyrkogården. Men detta bedömdes inte vara ett särskilt skäl.
- Jag lutar mig mot fyra prejudikat i regeringsrätten frånm 1998 som väger tungt i sammanhanget, säger länsassessor Morten Spencer på länsstyrelsen.

Bestämmelserna i begravningslagens sjätte kapitel, första paragrafen, säger om flyttning av gravsatt stoft att det måste finnas särskilda att flytta askan efter en avliden.
- I grunden handlar det om att stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats inte får flyttas för att gravsättas någon annanstans, påpekar Morten Spencer.

    Men ”sammanförandet av makar” gällde ju i paret Bergmans fall?
- Precis, men jag har gjort den bedömningen, rätt eller fel, att det inte fanns tillräckliga skäl för en flyttning. Jag gick på kyrkogårdsutskottets i Klinte kyrkliga samfällighets linje.

   Om Bergmans fall varit på Gotland - hade ni nekat också det?
- Det kan jag inte uttala mig om. Jag har inte läst det ärendet. Jag kan bara uttala mig om det här ärendet, och där har jag gjort den här bedömningen.

Att det i Gotlandsfallet handlar om en flyttning inom samma kyrkogård kan ha spelat in, men det är inte säkert.
- Nja, det är möjligt. Men det var ju inte aktuellt i det här fallet, avslutar Morten Spencer.

De anhöriga överklagade först kyrkogårdsutskottets nej till länsstyrelsen. Där blev det alltså nej på nytt. Ytterligare ett överklagande till länsrätten hade varit möjligt att göra. Men det har inte gjorts. Och nu är det för sent. De tre veckorna man hade på sig att överklaga är förbi.