-Någon måste göra det, och det är lika bra att jag gör det som kan det. Jag gör egentligen en otroligt stor insats för miljön, men det är det nog inte många som tänker på. Jag trivs rätt bra, men jag skulle önska att jag fick lite mer uppskattning för det jag gör.
Det är ett ensamt jobb, även om det blir många telefonsamtal från lantbrukare och hästägare som ringer och beställer hämtning av döda djur eller hjälp med avlivning.
-I dag ser jag sällan en bonde. De har fullt upp någon annanstans på gården när jag kommer dit. Förr hade de mer tid att prata en stund.

Nödslakten
När Tage Norbeck var 18 år såg han en annons om att slakteriet i Visby sökte folk till nödslakten. Ej under 20 år, stod det, men det hindrade honom inte från att söka jobbet. Och han fick det.
-Då var vi flera som jobbade med det här. Jag fick en veckas utbildning, sedan fick jag köra själv.
I början var det mest nödslakt. De döda djuren hämtades med lastbil med öppet flak, täckt av en presenning. Sedan dess har bestämmelserna skärpts och i dag är verksamheten hårt reglerad. Men arbetet har också blivit lättare. Med en fjärrstyrd kran utrustad med en stor gripklo lyfts djurkropparna upp i den täta containern på flaket. Den öppnas och stängs hydrauliskt.
-Jag rör aldrig djuren, och jag går aldrig in i en ladugård för att inte riskera att sprida eventuellt smitta. Bonden lägger de döda djuren på en plats ute som vi kommit överens om.
Kor över 24 månader och lamm över 18 månader testas för sjukdomarna BSE, galna kosjukan, respektive scrapie. Dessa djur markerar Tage Norbeck med ett rött band runt ena benet så att de som arbetar med destruktionen på slakteriet vet vilka djur som ska tas hjärnprover på, som sedan skickas till Jordbruksverket.

Djurvän
Förr grävdes de döda djuren ned, det är förbjudet idag, även om hästägare kan få dispens från länsstyrelsen.
-Det är bra att man inte längre får gräva ned djuren, tycker Tage Norbeck. Vi bor ju på en ö och vi måste vara rädda om vattnet. Om jag inte åkte runt och hämtade kadavren så skulle de ligga och laka ur smittsamma ämnen till grundvattnet.
1995 slutade slakteriet med nödslakten, Tage Norbeck köpte den och startade eget. Samma år bildades Svensk Lantbrukstjänst AB som har hand om kadaverhanteringen, det är för dem som han och tolv andra entreprenörer i landet kör. Ett par år senare upphörde nödslakten, nu handlar det mest om att hämta djur som dött av sjukdomar, skador eller annat och att avliva djur som lider. Ibland får han vara barnmorska och ta ut en kalv ur en ko han nyss har skjutit.
-Man måste vara djurvän i det här jobbet. Jag gör ju en insats för att djuren ska slippa lida.
Oftast använder han en bultpistol, men ibland när det gäller riktigt stora galtar, ilskna tjurar eller stirriga hästar får han plocka fram sin revolver, en 357 Magnum.
-Jag skjuter dem i hjärnan. De dör direkt och hör inte ens skottet.
Tage Norbeck har inga problem att avliva sjuka eller skadade djur. Han vet att han gör en insats. Och han har inga problem med lukten.
-Det är klart att det luktar, men man vänjer sig vid allt. Det är som med tandvärk, det är värst i början.
Värst är lukten förstås på sommaren. Då ber Tage Norbeck djurägaren att kalka djurkroppen. Då dör flugorna och förruttnelseprocessen fördröjs.
-Men jag hämtar ofta. Längre än två dagar ska ett djur inte ligga på sommaren, resten av året är det högst tre dagar.

Misskötta djur
Han har sina turer, söderut ena dagen, norrut nästa. Inga oplanerade körningar med den nio meter långa bilen som drar fyra liter milen.
-Vi har en fast prislista, den går efter vikten på djuren. Den här kalven kostar bonden 200 kronor att bli av med, säger han när vi stannar till vid en gård i Garda.
Det brukar bli 7-8 ton per dag. Förra året körde han in 1300 ton döda djur till slakteriet i Visby.
-Det värsta i jobbet är när man kommer till en gård med misskötta djur där en hel besättning måste avlivas. Det ligger alltid en sådan tragedi bakom.

Säng i styrhytten
Han kör i snitt 50 mil om dagen, så lastbilens styrhytt är hans huvudsakliga arbetsplats. Och den är välutrustad. Här finns ett komplett kontor med dator, skrivare och fjärrstyrd telefon. Och så en GPS, men den behöver inte Tage Norbeck. Han hittar ändå. Men den är bra när någon annan hoppar in. Fast så mycket ledighet blir det inte.
-Förra sommaren hade jag 14 dagars semester. Det var första gången på 15 år.
I styrhytten finns också en säng.
-Jag kör alla döda uttjänta värphöns till fastlandet. Då sover jag i bilen.
Visst har Tage Norbeck funderat på att göra något annat. Han har fyllt 52 år och fortsätter nog tills han pensionerar sig, säger han.
-Sedan finns det utsikter att min son tar över.
Och ja, Tage Norbeck äter gärna kött. Och på fritiden tycker han om att jaga räv, rådjur eller älg.