Häromveckan kunde man läsa om riksdagsledamöter som låter sina vuxna barn bo i riksdagslägenheter. En av dem är Anita Brodén (Fp), som låtit sin dotter bo i den lägenhet som hon som riksdagsledamot från annan ort utan kostnad får disponera i Stockholm. Den andra som också upplåtit sin riksdagslägenhet åt ett av sina barn är Sven-Erik Österberg (S). Hos Folkpartiet skickades chefen för partiets riksdagskansli, Margareta Bosved, fram för att på språket "politiska" i Dagens Nyheter yttra följande: "Anita har varit öppen hela tiden med att dottern övernattat i lägenheten. Hon har varit i kontakt med förvaltningen och nu kommer hon att rätta till det som blivit fel."

Det är särskilt den sista delen av kanslichefens andra mening: "... och nu kommer hon att rätta till det som blivit fel" som är intressant.
På ren svenska betyder uttalandet:" ... och nu, när media har kommit på att hon har brutit mot reglerna så kommer hon att se till att dottern med fästman (som enligt uppgift också bott där, min anm.) flyttar ut."
Otyget att på "politiska" avhumanisera regelbrott och andra felaktigheter genom att tala om "det som har blivit fel" är vedertaget i Sverige. Att riksdagsledamöter - som ju själva stiftar lagar! - skyller ifrån sig på något diffust "det" i stället för att tala om "jag" och "mig" är lågt och ovärdigt. Och journalisterna tycks ha blivit språkligt immuna och låter den här typen av snack på "politiska"passera och förfaller själva till att tala "politiska". Den här frågan ställer en journalist på ren och skär "politiska" till riksdagsledamoten Sven-Erik Österberg (S): "Men hur ser du på det som inträffat?"

Inträffat?! Det är väl ingenting som har "inträffat" av sig självt? Avhumaniserat. Som om Österberg inte alls låtit sin dotter skriva sig i hans riksdagslägenhet utan det bara "inträffat". Frågan borde i stället ha lytt: "Varför gjorde du så här?".Österberg svarar:"Det är trist för ambitionen är ju att göra rätt för sig."
"Det" är trist (alltså att han själv bröt mot reglerna) och "göra rätt för sig"; ambitionen är således inte att "göra rätt för mig". Så smidigt glider man undan allt personligt ansvar när man talar "politiska"! Nu är ju långt ifrån Anita Brodén och Sven-Erik Österberg ensamma om att tala så här och skylla ifrån sig när de bryter mot lagar och regler.
Inte heller är de ensamma om att bryta mot lagar och regler som de i egenskap av lagstiftare borde vara bland de främsta att följa. Man behöver bara följa nyheter och debatter i media för att tvingas ta del av floskler, bortförklaringar och tillkrånglade sätt att uttrycka sig på, när politiker uttalar sig.

Att tillåta riksdagsledamöter och andra politiker att glida undan ansvar och att inte kräva att de talar klarspråk är faktiskt att medverka till en grov urholkning av demokratin. Om det inte är så, förstås, att folket tycker att det system som breder ut sig i Sverige är den demokrati de vill ha, med stora skillnader mellan den politiska klassen och alla andra och mellan normal svenska och "politiska".

I så fall kan vi alla ta efter dem som styr landet och lära oss deras språk. På "politiska" kan vi sedan slingra oss och förklara bort felaktigt utnyttjande av bidrag och brott mot alla möjliga bestämmelser:

"Jag har hela tiden varit öppen med att jag har brutit mot bestämmelserna. Jag har varit i kontakt med myndigheten och kommer nu att rätta till det som blivit fel. Det är trist för ambitionen att göra rätt för sig."