Insprängd i en liten sänka bland hedarna på Sudret ligger den prunkande oasen Körsbärsgården. Stenvastar ramar in trädgården och ger ett värmande skydd mot vinden. Fruktträden bildar ett skuggande tak över mångfalden av perenner och grönsaker som trängs med rosor och örter. Här blandas lust och fägring med nyttigt och användbart.
- Den här hörnan var Signes "giftträdgård", hit fick inte prästen komma. Här fanns växter som bolmört och spikklubba, berättar Marita Jonsson i mullbärsträdets skuggspel som leker över den nyupptäckta stenläggningen.

Marita Jonsson övertog arvet efter Signe Enström för åtta år sedan. Körsbärsgården hade då funnits som en samlingsplats för konstnärer sedan 1940-talet. Signe vävde och växtfärgade, och i sitt hantverk använde hon av vad trädgården gav.
Maken Figge lär ha varit en rumlande konstnär som ofta försvann från Sundre för att måla vid Medelhavet. Tre gånger gifte sig paret efter att Signe tagit honom till nåder, kanske under inflytande av mutor i form av exotiska växter som fikon, druvor och valnöt.
De växer ännu i Körsbärsgårdens trädgård, vilken Signe skötte så gott det gick ända till slutet.
- Hon blev nittio år, och gick här i trädgården med rollator och plockade ogräs, beskriver Marita.

Marita med familj hade som sommarboende i närheten ofta umgåtts med Figge och Signe. När så gården efter hennes död var till salu blev lockelsen till handling. Marita hade hittat hem.
- Det är ypperligt att kombinera trädgården med mitt skrivarbete. När det tar slut i huvudet arbetar jag ute några timmar.
Det har blivit ett antal böcker i bostaden på Körsbärsgården, och en ny roman ska vara klar tills trädgården går igång nästa vår. Då ska också den nya konsthallen invigas på heden mellan kaféet och trädgården, där skulpturparken så sakteliga växer fram.
I dag trängs konsten med fikagästerna, som regniga dagar kan söka skydd i orangeriet, vilket också tjänar som växthus. Det blir alltså mer av "var sak på sin plats" framöver, då även ett renodlat växthus placeras i anslutning till trädgården.

Förutom Maritas trädgårdsvisningar på tisdagar och torsdagar avlöser konstutsällningarna varandra. Till på torsdag visar Anna Hedstrand färgstarka och inspirerande trädgårdsmotiv i emalj, olja och textiltryck. Från den 4:e juli är det Stina Lindholms tur. Och de två första helgerna i juli blir det teater, poesi och sånger av Maritas dotter Nanna Nore tillsammans med Polar Map.
Helén Kristiansson är anställd i trädgården och visar den för barn varje onsdag klockan 12. Då kan det handla om hur jord blir till i komposten, om hur växter doftar och känns eller hur man hittar en koja i det gröna.

Trädgården, som Marita kallar "en fristad för gamla växter", ändrar hela tiden skepnad. I de upphöjda odlingsbäddarna, där träget rensande hindrat igenväxning och där lerjorden blandats med mull, frodas matnyttigheter som används i gårdens kök.
Rosornas tid är nu. En symfoni av dofter sveper längs de långa gångarna som leder blicken mot horisonten och som Marita valt att behålla.
- Först tänkte jag forma om trädgården efter egna idéer. Men den är harmonisk och genomtänkt, den har en stark form som jag inte vill ändra.
Kajsa Sundberg