Om man följer trapporna ner i källaren under Wisby hotell möts man av tända ljus, lugn stämning och en svag klorlukt. Under de låga valven finns det gott om rottingmöbler att slå sig ner i, väntan är mest behaglig.
Inte är den särskilt lång heller. Gunnel Samuelsson kikar snart in genom dörren, samtidigt som hon skämtar med kvinnan bakom disken. Hon har varit här i stort sett varje vecka i minst fem år nu.
- Jag var ändå inte med från början. Det fanns en ledig plats i gruppen och då hoppade jag in. Sen har vi bara fortsatt i den här gruppen, ingen vill kliva av.
- Vi kände inte varandra från början, det är bara det att vi råkade hamna i samma grupp. Så har vi gjort resor och det här.

En gång åkte de på en spakryssning tillsammans. Annars blir det mest att de går ut och äter någon gång per termin. Det är svårt att få ihop det, alla är så upptagna hela tiden. Efter dagens pass planeras gemensam middag. Besvikelsen är stor över att bara sex av tio kommer ikväll. Några år bortresta, någon annan magsjuk.
- Sen var det jag och Irene, vi hade så stort hår båda två så vi behövde duschmössor. Det blev en grej av det, nu har alla mössor och folk kallar oss för Badmössegruppen.
Om man missar ett av sina vattengympapass kan man, i mån av plats, ta igen det vid ett annat tillfälle, berättar Gunnel Samuelsson.
- En gång var det en man som var med, han bad om ursäkt för att han inte hade någon mössa. Sen påpekade han att han hade ju inte så mycket hår heller.

Att det är män med någon gång ibland är inget som påverkar gruppen. De pratade och skrattade lika mycket som vanligt. Om det däremot skulle var män med hela tiden skulle de nog få ta hänsyn till det, funderar Gunnel Samuelsson.
- Vi pratar på ett annat sätt, fnittrar åt saker som män bara tycker är fånigt.
Under själva passet är det svårt att prata. Dels blir man trött när man gympar, dels är simhallen försedd med stenvalv och pratar man så ekar det ordentligt. Trots det brukar det här gänget prata ganska mycket.
- Det här är ett väldigt glatt gäng. Badmössorna öppnar dörrar, det är något magiskt med dem. Fast när musiken kommer i gång vet alla vad de ska göra säger Annelie de Flon som leder gruppen sedan tre år tillbaka.
Det är i bastun efter passet som förtroligheter utbyts. Det är där man pratar om sina barn och barnbarn, resor, krämpor och glädjeämnen.
- Vi började allihop för vattengympan, sen har det blivit mer och mer. Det är en härlig social gemenskap. Vi har pratat om att göra fler resor tillsammans, men det är svårt att hitta tid.
Snart börjar de andra i gruppen att droppa in. Ljudvolymen höjs. Samtalet går i vågor, det är mycket information som ska utbytas nu när det varit lov i en vecka. Hela gänget försvinner in i omklädningsrummet. Lugn musik hörs svagt från högtalarna i taket, en fläkt surrar, men bakom den stängda dörren kan man fortfarande urskilja kvinnornas röster.

När de kommer ut igen har de handdukar svepta kring kropparna, badtofflor på fötterna och de färgglada badmössorna på huvudet. På led tassar de in till bassängen. Där utbryter en diskussion om huruvida de ska flytta ihop nu när de är så få i bassängen, i vanliga fall har alla sina bestämda platser.
- Ska vi samla oss nu?
Annelie de Flon hälsar badmössetjejerna välkomna och undrar om de hade det bra förra veckan.
Svaret? Ja, men vi saknade vattengympan.