Ett nytt mejeri håller på att växa fram på Gotland, närmare bestämt vid Stafva i Barlingbo. Det hör inte till vanligheterna inom mejerinäringen i dagens storskalighetssamhälle. Vi minns Arlas nedläggning av det lönsamma Stångamejeriet, vilket kunnat utvecklats vidare för tillverkning av lönsamma nischprodukter. Men om jag inte minns fel var motiveringen till nedläggningsbeslutet att enheten var för liten.
När det gäller satsningen i Stafva är avsikten att mejeriet ska framställa ost av all den mjölk som gårdens egna kor producerar. Matälskarna jublar, nu kan de kulinariska smakupplevelserna toppas med ytterligare exklusiva ostar.

Förhoppningsvis kommer sortimentet också att bestå av mera "vardagsnära" hårdostar, för där finns en miljöpoäng som lätt glöms bort. Gotland skulle nämligen så småningom kunna bli självförsörjande på ost och här dyker miljöpoängen upp i form av minskade transporter.
Dagens stora enheter inom förädlingsindustrin är koncentrerade till några få platser och därför måste råvaror och färdiga produkter transporteras långa sträckor. Det är dags att fokusera på centraliseringen som en viktig del av klimatförändringen. Målet måste vara att råvaror transporteras så kort sträcka som möjligt innan förädlingen.

Detta kan enkelt åskådliggöras med tillverkning av just ost, där det för att producera ett kilo krävs omkring tio liter mjölk. Alla kan inse att ett ton färdig ost kräver mindre energi att frakta än tio ton mjölkråvara. Ändå transporteras i dag mjölken långa sträckor för att ostproduktionen är koncentrerad till ett fåtal platser.
Visst, jag är medveten om att ovanstående av många viftas bort som "nostalgiska drömmar om småskalighet". Tyvärr har inte miljön någon prislapp i kronor och ören, men däremot en etisk och moralisk. Därför är Stafvamejeriet ett steg framåt för miljön.