Dag Vags musik tillförs ständigt nya generationer diggare och tillsammans med fansen från tiden när det begav sig fylldes Munkkällaren när det klassiska bandet återvände för en dubbelspelning.
Sättningen var den klassiska: Stig Vig-sång, bas, Zilverzurfarn och Beno Zeno-gitarrer samt Tage Dirty-trummor. Backdropen visade den klassiska DV-loggan. Allt var således upplagt för en konsert av klassiskt Vag-material. Men så enkelt gör aldrig Dag Vag det för sig - eller publiken. Man blandar friskt ur låtkatalogen och sällan spelade stycken framförs omväxlande med de mest välbekanta.
Men till slut får de flesta ändå vad de vill ha och ropat efter. "Musik", "Låt det komma ut", "Tjockhult", "Dansar med mig själv" med flera rytmiserat ordupprepande låtar får fart på publikbenen. Och Stig Vig förnekar sig inte. Hans mellansnack är antingen spännande, obegripligt, bitskt eller helt ointressant. Denna gång hinner han bland annat med att berätta att han haft sällskap på färjan med ett av svensk rocks mera kända namn (Plura Jonsson), också på väg hit för en spelning, och att denne avslöjat att han är sosse.

DV har ett karaktäristiskt sound som genom åren fått många benämningar. För kvällen kan man konstatera att gitarrduon spelar en viktig roll och därmed lämnar utrymme för Stig Vigs infall och snabbt reparerar när man börjar spela i olika tonarter. DV går i mål med en arbetsseger och återkommer för övrigt till Visby för ytterligare en sommarspelning.
Lars Schill