Det blev en livlig diskussion när Hemslöjden i går höll välbesökt båtkafé i Langska huset. Gotländska "männingar" var temat och ny kunskap och teknik mötte mångårig erfarenhet.
Kalle Edeus var inbjuden för att berätta om sina båtbyggarkurser. Undervisningen håller han sommartid hemma i ladan i Bäl, men även vid järnåldersbyn Stavgard i Burs. Under fyra somrar har många intresserade prövat på hantverket. Kalle Edeus är från Stockholm och har förvärvat sina kunskaper vid Skeppsholmens båtbyggarskola. Efter att ha träffat gotländskan Linda Knutas och flyttat till ön arbetar han nu med att renovera båtar och lära ut hur man bygger tvåmänningar.

Med bilder visade han hur kursdeltagarna får göra en ritning i full skala på masonit, som sedan är basen när alla vinklar mäts ut. Sedan görs även mallar för spant och bordläggning.
Den tekniken använder inte Åke Broberg från Kappelshamn, en av båtbyggarna i kafépubliken. Han har byggt 45 båtar och nyligen kölsträckt vinterns projekt, en tvåmänning. Men själv pratar han inte om tvåmänningar.
- Jag har lusläst Fäi-Jakens brev. Inte på något ställe nämner han ordet tvåmänning. Ordet är ett nyare påfund, säger Åke Broberg bestämt.
Även om ordet är nytt så är tvåmänning synonymt med den vanligaste typen av gotländska allmogebåtar. Den är helt anpassad efter de gotländska förhållandena - lätt att frakta, med snillrikt system för att snabbt sätta och ta ner segel och rigg. Eftersom Gotland har få naturliga hamnar drogs båten oftast upp på land och då måste den vara lätt och enkel att packa ihop.
- Den har mycket segel för att vara en så liten båt, men den klarar vinden jättebra, säger Kalle Edeus men tillägger:
- Fast den är inte mycket att kryssa med.

Att få så liten vikt som möjligt präglar även sättet att bygga. Minimalt med spant och tunn bordläggning. Den ritning som Kalle Edeus använder är gjord av Henry Ahlqvist, som satt ihop en modell av mått från två olika båtar.
- Det blir en lätt båt. Två personer kan bära den, säger Kalle Edeus.
Under Kalle Edeus kurser har ett par båtar kölsträckts. Det krävs minst trehundra timmars arbete att få en båt färdig, så hittills har kursverksamheten bara resulterat i en färdig båt.
Den sjösattes vid Krakstäde i Burs i somras och tillhör föreningen Stavgard. Båten fick namnet "Haggan" trots att den bevisligen enligt bilderna Kalle Edeus visade är en smäcker skönhet.
Med trehundra timmars arbete och materialkostnad i ekvationen vågade ingen av kafégästerna spekulera i vad en nybyggd tvåmänning kostar. Men föreningen Östergarnsbåtars ordförande Andreas Grönvall berättade att priset för en begagnad båt ligger mellan 20000 och 30000 kronor.

Tvåmänningen har kvar drag från de vikingatida båtarna. Med tiden förfinades tekniken, bland annat ersattes råseglet med den nuvarande riggen med två master. Båtens betydelse är helt förknippad med husbehovsfisket. Vid mitten av 1800-talet fanns 700 aktiva fiskare och över 1000 fiskande bönder, och ön hade över hundra fiskelägen. Efterhand som husbehovsfisket avtog minskade antalet båtar.
Men att intresset för de gotländska allmogebåtarna lever visade gårdagens möte. Båtbyggarna har ingen träffpunkt, så kafékvällen blev ett tillfälle att utbyta erfarenheter.
Här gavs tips om att impregnera segel i hästister, hur man med en brygghusgryta kan bygga en anläggning för basning (upphettning med ånga) av virke till bordläggningen.
Det diskuterades även var man kan hitta en sågmästare villig att ta sig an de krokiga stammar ur vilka båtbyggaren hittar de bästa bitarna.