Pugh gillar inte att vara ledig

Förra hösten gjorde Pugh Rogefeldt och Gotlandsmusikens blåsorkester succé på ett välfyllt Wisby Strand.

På programmet fanns enbart Pughs egna låtar.

I kväll gör konstellationen om det igen i Sankt Nicolai kyrkoruin i Visby.

Pugh Rogefeldts samling av hits sträcker sig från 1969 och framåt och har en berättigad plats i den svenska musikskatten.

Han har kallats svenska rockens pappa och allsångsvarningarna lyser brett om man går på en konsert med ovan nämnda man. Konserten med Visby blåsorkester i höstas gav hans musik en annan dimension med nyskrivna arrangemang för en stor orkester, något som även Pugh själv blev tagen av.

Många av låtarna är tidigare framförda med två gitarrer, bas och trummor. Nu fick man höra dem med fullt blås: flöjt, oboe, klarinetter, fagott, saxar, horn, tromboner, eufonium, tuba, bas, piano och två slagverkare. Dessutom Pugh själv på gitarr.


Framförd 4 000 gånger
I kväll har alla chansen att upptäcka eller återuppleva konserten i Sankt Nicolai kyrkoruin i Visby. Det blir ett pärlband av gamla hittar som "Jag är en liten gosse", "Dinga linga Lena", "Stockholm" och "Där gullvivan blommar", blandat med en rad överraskningar. På frågan om han är trött på "Dinga linga Lena" ler han brett under kepsen och svarar:

-  Säg så här, jag har framfört den låten närmare 4000 gånger. Det är ingen låt jag trallar på när jag lagar mat hemma i mitt kök direkt. Däremot blir jag fortfarande väldigt glad av att spela mina låtar som får folk att sjunga med. Jag vill gärna ha med publiken på det sättet. Så blir det förstås någonting helt nytt när jag får förmånen att lira med en hel orkester, det känns som att låtarna gått igenom en centrifug som gett dem nytt liv, säger Pugh.


Två dagars semester räcker
Pugh har bott i Lokrume på Gotland i över 25 år.

Han slog igenom i slutet på sextiotalet med att sjunga rock på svenska. På Pughs första skivor "Ja dä ä dä" och "Pughish" spelade han tillsammans med musikerna George Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson, några som han turnerade med först för några år sedan. Han spelade sedan i många år med gruppen Rainrock och på nittiotalet kom Grymlings med Mikael Rickfors.

Pugh som just nu är ute på en turné och pendlar mellan fem olika konstellationer under sommaren, berättar att det snabbt börjar klia i fingrarna på honom när han är ledig.

Det räcker med två dagars semester åt gången, sedan vill han vara med i spelet igen. Den enda gången han tog en längre paus från att stå på scenen var hösten 2006, då han gick igenom en stor hjärnoperation. Läkarna konstaterade en cysta längst inne i hjärnan.

Från att aldrig tidigare upplevt några problem med hälsan började han tappa känseln i vänsterarmen.

-  Det var antagligen en medfödd cysta, som hade vuxit sig större och som jag blev tvungen att ta bort. Sex timmar tog operationen, det var lite läskligt. Men en vecka efter ingreppet var jag på benen igen. Det är bra tråkigt att ligga på sjukhus så jag försökte tillfriskna så fort jag kunde. Och än så länge mår jag fortfarande bra, säger han.


"Ett jävla ös"
Till skillnad från de konserter som Pugh vanligtvis gör, som han beskriver som mer "rockiga", säger han att satsningen med Gotlandsmusiken ger en konsert med plats för både det fartiga och det mer lågmälda.

Ett av de nummer som han minns allra starkast från konserten i höstas var då han spelade den egenskrivna låten "Gammeldags tro" tillsammans med brassektionen i blåsorkestern. Uppförandet fick Pughs ögon att tåras.

-  Jag skrev låten efter uppvaknandet av en dröm, där låten hade kommit till mig. Jag såg framför mig att den skulle spelas enbart med bleckblåsinstrument och nu hade jag chansen att få spela den för första gången live så som jag hade sett den framför mig i drömmen. Det gjorde mig rörd. Vi hoppas att vi kan göra en inspelning av låten med den här ensemblen tillsammans med Där gullvivan blommar, som också gör sig väldigt vacker med blåsorkestern.

Efter sommaren planerar Pugh att skriva nytt material och spela in en skriva med trio-medlemmarna Mikael Lyander på trummor och Hasse Tholin på bas. Men först hoppas han på en stämningsfull kväll i St Nicolai ruin.

Eller som Pugh skulle ha sagt:

- Det blir ett jävla ös.

 
 
  • Mest läst senaste dygnet
  • Senaste lokalt
  • Kommenterat