En av anledningarna kan vara att Gösta Ekman inte gärna framhåller sig själv, inte gärna identifierar sig själv som stjärna. Han ägnar 23 timmar åt att prata med författaren inför boken, och det är lika många timmar av återhållsamhet, av förundran över det som skett, av en ödmjukhet, som inte tillåter honom själv att någonsin yvas över det han presterat.

Annars hade det varit lätt att bli fartbild när man är sonson till legenden med samma namn, son till regissören och skådespelaren Hasse Ekman och friherrinnan Agneta Wrangel.


Arbetat med Bergman
Men det är tvärtom. Redan som 15-åring lämnar Gösta Ekman sin mamma, som flyttat till Skåne med sina fyra söner, sedan Hasse Ekman lämnat henne för skådespelaren Eva Henning.

Han flyttar in hos farmor Greta i Stockholm och blir regiassistent, först åt sin far sedan åt Ingmar Bergman. Och är med och skapar "Smultronstället" bland annat.

Detta samarbete tror Gösta Ekman själv kom sig av att Bergman ville jävlas med sin konkurrent, Hasse Ekman, som sonen först jobbade hos.

Det är klart, hade han inte hetat Gösta Ekman, kanske vägen till teatern och filmen inte varit lika lätt att glida in på. Han har dock hela livet lidit av bildningskomplex, han tog aldrig studenten, men har förmodligen läst fler böcker än de flesta.

Det är kanske förklaringen till att Gösta Ekman alltid talar om böcker. Han tycker det är att hans plikt att ta reda på så mycket som möjligt genom att läsa.


Hasse och Tage
Vi får följa en charmerande berättelse om den unge, osäkre mannen, som ännu, vid 70 års ålder, inte riktigt bestämt sig för vad han ska bli. Och som spänner över ett ovanligt brett fält inom svensk underhållning.

På 60-talet kommer teaterroller och han medverkar i filmer som "Stöten" och "Chans". 1963 hittar de varandra, Hasse och Tage och Gösta Ekman och sedan följer många års samarbete kring Svenska Ords revyer och filmer. Det är nu Gösta Ekman blir riktigt folkkär.

Manifesterat genom filmer som "Äppelkriget", "Mannen som slutade röka" och "Picassos äventyr".

På 80-talet kommer "Papphammar" och "Jönssonligan", på 90-talet TV-serier tillsammans med nuvarande hustrun Marie-Louise Ekman och rollen som Martin Beck i en rad långfilmer.

På senare år har han regisserat föreställningar på Dramaten, den scen som han själv inte klarade inträdesprovet till, den enda gång han prövade.


Dåligt samvete
Att försöka återge hans karriär så här kortfattat känns faktiskt lite löjligt, han har gjort så ofantligt mycket under åren, inte minst barnprogram, och han har jobbat ihop med alla som det varit något med. Det är bara att själv läsa på!

Man får veta mycket om hans jobbkarriär, man får också veta en del om hans uppväxt, även om det självmordsförsök han gjorde som olycklig 20-åring. Hemma hos farmor, vilket han har haft dåligt samvete över hela livet.

Man får däremot inte veta särskilt mycket om hans privatliv som vuxen. Vilket förmodligen kan skrivas på hans integritetskonto.


Ensamstående pappa
Att han gifte sig med Fatima, Karl Gerhards adoptivdotter, och fick en son, Måns, är väl känt.

Men hans andra fru, Pia Harahap, med vilken han adopterade två barn, är mindre känd. Och inte får vi veta mer i boken heller. Annat än att han, efter deras skilsmässa, blev ensamstående pappa i Stockholm. Hur fixade han det?

Hans nuvarande hustru och arbetskamrat är dock välkänd.

Boken är rikt illustrerad, där finns även en del teckningsalster av Gösta Ekman själv. Han är multibegåvad, kunde lika väl ha blivit konstnär, skribent eller musiker. Men arvet var tungt. Och det får väl vi alla, som fått ynnesten att njuta av hans rolltolkningar, vara glada över.