Björn Persson Bluesbands konsert på Jazzklubben var utformad som en minneskonsert 40 år efter blues-gigantens bortgång, som om han levt skulle fyllt 68 år just i dag.
Med stadigt komp, inte minst Tommy "Broa" Broströms trumspel var delikat denna kväll, och en till synes outtömlig ström av gäster på scenen, levererade Björn Persson på gitarr och sång, Örjan Klintberg på bas och Micke Carlsson på keyboard en lika strid ström av klassiker.
När Jonas Granberg på sax och Magnus Thorell på trumpet gjorde entré tillsammans med Linn Klintberg som sjöng en fin version av "Fire", trodde nog många att kvällens sättning var komplett.

Finstämt arrangemang
Då gör den gotländska kören Capella Gotlandica under ledning av Maria Wessman Klintberg sin entré med en finstämd "Angel", arrangerad för kören av Ann Helling, och en mera taktfylld version av "Voodoo Child" med Broa på slagverk som enda instrumentering.
Kvällen som helhet bevisade att det är musiken i sig som lever och att den kan göras på de mest skiftande sätt. Hendrix kan göras på trio, med brass eller med blandad kör, alla sätt har sina skönheter, liksom det mycket jazzinfluerade extranumret där vi fick höra en helt annan version av "Voodoo Child".

Ökade trycket
Efter paus blev det ännu mera tryck i bandet som levererade de mest älskade Hendrix-låtarna på löpande band, "Wild Thing", "The Wind Cries Mary", "Foxy Lady" och "Highway Chile". Björn Perssons gitarr hördes lite extra i hans egen favorit "Little Wing" och Broa levererade ett mäktigt trumsolo i "All Along the Watchtower".
Kvällen var inramad på ett konceptuellt sätt och i fonden tittade Jimi Hendrix ned på både musiker och publik. Och precis som Woodstockpubliken 1969 fick höra den live, fick jazzklubbspubliken som utgångsmusik höra en bandad version av Hendrix kommentar till USA:s krig i Vietnam - "Star Spangled Banner".