Jeanette Path blandar nutida ungdomsporträtt i färg med gamla, svartvita släktbilder på Fotogalleriet när hon för första gången genomför en renodlad fotoutställning. "Beautiful minds - en serie porträtt genom tiderna" heter utställningen med vernissage i dag och som pågår till 14 oktober.
- Det är skönt att de får mötas här även om tiden inte möts, menar hon.
Visbybaserade Jeanette Path har haft ett flertal utställningar på Gotland, ofta installationer.

Hon är mångsidigt verksam inom konstnärssfären men är i grunden utbildad skulptris och hennes mest kända verk här är skulpturen "Simhopparen" utanför Solbergabadet.
Men fotografier har hon tidigare bara haft med något enstaka vid några av sina andra uställningar.
- Fotot har alltid funnits med men jag har aldrig presenterat dem offentligt tidigare så för mig är det här väldigt spännande.
Utställningen har två tydliga delar som ändå förenas.

Längs väggarna löper en serie porträtt i färg av ungdomar, bekanta till hennes egna barn.
Här har hon valt att arbeta i samma anda som renässansens porträtt där de avbildade förstärktes med attribut som dödskallar och böcker för att berätta om vilka de var och vilka intressen de hade.

Men Jeanette Path har valt att inrikta sig på den porträtterades inre; drömmar, förhoppningar och identitet med tillägg av vissa attribut via bearbetning i photoshop eller i collage- och montageteknik
 - För varje porträtt har jag haft en idé innan som sen utvecklas under fotograferingen.
På en av galleriväggarna har hon samlat en grupp porträtt som utgör något av en släkthistoria.
Bilder som hon låtit framkalla från ärvda negativsamlingar.

Hennes förfäder har alltid fotograferat, filmat och varit bildintresserade. Därför har hon dedicerat denna vägg till dem. Här finns de generationer med som var födda på 1800-talet men med en koncentration från det efterkrigssverige som väntade när man lämnade Finland för Stockholm och där fotona tagits av mamma och en morbror. Och visst, hon finns själv med som litet barn.
- Ingen har någonsin visat deras bilder. Jag ser det som en hommage till de som varit. Men jag har många bilder kvar att bearbeta, det är jätteroligt.