Channa Bankier miste för ganska exakt fem år sedan sin man, livskamrat och konstnärliga kollega Jörgen Ek som på några sekunder rycktes ifrån henne. Sedan dess har hon bara vid några enstaka tillfällen visat redan befintliga verk på några få utvalda gallerier.
Smärtan och sorgen förlamade hennes konstnärliga verksamhet under flera år och det var först för drygt två år sedan hon bestämde sig för att återuppta målandet och skapa nya bilder.
På den här utställningen visar hon med eftertryck att hon återskapat självförtroendet som konstnär, inte minst med sin serie litografier och en ny målning som kanske ska ses som utställningens huvudnummer, med titeln "Adjö Jörgen".

Svärta och tyngd
De 14 litografierna följer en tidsmässig och utseendemässig linje. Från den första bilden på "Dad", hennes eget smeknamn på Jörgen, tills han inte längre finns med vid hennes sida. Med på de flesta av litografierna finns dock hans vakande öga, eller om det är Channas egen förhoppning att det skulle vara som det var under de 25 år de levde tillsammans och han såg det hon skapade.
Litotryckare Jim Berggren i Mölndal har gett bilderna den svärta och tyngd som Channa ville ha och att följa med konstnären på den vandring som de 14 bilderna beskriver blir en stark upplevelse med både smärta och djup sorg.

Liv och hopp
Målningen "Adjö Jörgen" visar tomheten efter en livskamrat och hans vandring bort. Men det finns en hållning i målning som också finns med på den lerkruka Channa målade redan 1987, då med sig själv och Jörgen som motiv.
Det är mycket död och saknad på den här utställningen men också liv och hopp inför framtiden. Livet finns i några av de äldre målningarna från 1992 när Channa Bankier målade "Höga visan". Liv, liv och åter liv i det lustfyllda och pendlingen mellan livets båda ytterligheter, själva tillkomsten och den oundvikliga döden.
Men det är samma hand som skapat bilderna, Channas bildvärld är lätt att känna igen. Det speciella uttrycket finns kvar, kanske förstärkt med ett nytt djup.
Det finns ytterligare en ny målning med på utställningen, "Pärlan", som inte kan placeras i något speciellt fack. Kanske är det hennes öppning för ett nytt livsbejakande och sprudlande måleri. Det avstånd till döden som själva tiden skapat.
Några datorbilder och lampor finns också med på utställningen, men ett mycket större antal lampor kommer hon från och med måndag att ställa ut några hundra meter längre neråt gatan - på GAD och Bertholdsson.
Utställningen på Gocart Gallery kan ses till och med 20 mars.