En undersökning som Emmaus Stockholm i samarbete med den internationella organisationen ”Western Sahara resource watch” (WSRW) nyligen släppt, visar att Wisby tankers är ett av fyra svenska bolag som under en längre tid bedrivit verksamhet i Västsahara. Ett område som sedan 1976 ockuperas av Marocko, och där en stor del av den västsahariska befolkningen bor i flyktingläger i Algeriet.

–Vi går till många hamnar i världen men inte till några där FN har några sanktioner, säger Wisby tankers vice vd, Peter Rubinstein.

År 2011 utsågs det då gotländska bolaget Wisby tankers av Dagens industri till årets gasellföretag på Gotland. Då hade man dock redan under flera års tid försett det ockuperade området med petroleumprodukter.

Artikelbild

I fjol flyttade bolaget basen från Gotland till Lidköping, och enligt undersökningen har verksamheten i Västsahara varit konstant i vart fall sedan 2014.

– Rapporten visar att svenska företag medvetet bidragit till folkrättsbrott under så många år med sin handel där. Det är väldigt allvarligt och vi anser att svenska regeringen måste agera, säger Anna Hakami, informationsansvarig på Emmaus Stockholm till Dagens Nyheter.

Men Peter Rubinstein håller inte med.

– Vi är medvetna om att det här är ett område i världen där det förekommer oroligheter. Men det finns fler länder där det är betydligt mer oroligt, säger han.

I en tidigare undersökning framkom att Wisby tankers varje dag skeppade en halv miljon liter petroleumprodukter i två produkttankfartyg till det ockuperade området.

I den nya undersökningen från maj i år framgår att bolaget satt in ytterligare ett fartyg.

– Det stämmer att vi har tre fartyg i området, men mig veterligen trafikerar bara två Västsahara, och det tredje Marocko, säger han.

Enligt en dom från EU-domstolen i fjol, måste bolag få det västsahariska folkets samtycke för att få agera i landet. Men något sådant samtycke har Wisby tankers inte begärt.

Vad säger du om att ni bidrar till folkrättsbrott?

– Vem säger att det är folkrättsbrott? Det är inget jag känner till, och man kanske inte ska tro allt man läser i tidningen, säger Peter Rubinstein.