I slutet av augusti rödlistades Visby av Sveriges förenade studentkårer, SFS, på grund av bristen på bostäder för studenter vid Campus Gotland. Men nu står Gotlandshem med tomma studentbostäder som man misslyckats med att hyra ut. Tydligen finns även tomma privatägda bostäder, tänkta att hyras till studenter.
Hur kan detta förändras så totalt och så snabbt? Är det inte tankeväckande att bostadsbrist för studenter upplevs som ett problem, men när studentlägenheter står tomma så är det OCKSÅ ett problem. Finns det ens ett idealtillstånd då alla är nöjda?
Vad beror det på att studentlägenheter plötsligt står tomma? Än så länge har jag bara gissningar att komma med. Utbudet påverkas så klart av att det finns en lukrativ och växande marknad för uthyrning under lågsäsong på en ort där många är vana vid att ägna sig åt privat uthyrning. Det är egentligen inte så konstigt att utbudet till slut springer ikapp och kanske till och med förbi efterfrågan.
Vidare försöker naturligtvis studenter att om möjligt åtminstone temporärt lösa sin bostadssituation innan de reser till sin nya studieort. Att hyra ut bostäder som blivit lediga just i september kan därför vara extra besvärligt.
Något som är positivt – om balansen mellan utbud och efterfrågan på studentbostäder verkligen i grunden har förändrats – är att studenterna får en starkare förhandlingsposition gentemot hyresvärdarna. Det kan på sikt sänka deras bostadskostnader. Kanske innebär det att de som verkligen önskar ett studentboende där de inte sparkas ut under turistsäsongen kan sätta hårt mot hårt. Typ:
– Om jag inte får bo här i juli vill jag inte bo här alls. Då hyr jag någon annanstans.
Negativt är att de som planerat att bygga fler studentbostäder riskerar att dra öronen åt sig. Nu tror jag i och för sig att det är fler än studenter som önskar sig en mindre och överkomligare bostad i Visby, så länge den kan hyras hela året, och om det byggs mer för denna marknad så gagnar det naturligtvis även studenterna, speciellt de som vill ha kontrakt som gäller året om.
Men än så länge är det klokast att tolka det inträffade med försiktighet och förbehåll, innan vi vet om det inträffade är en tillfällig anomali eller en verklig förändring.