Ledare: Det är hög tid att få Brexit avklarad

LIBERAL ASPEKT

När underhuset samlades i helgen var det första gången på 37 år de brittiska parlamentarikerna sammanträtt på en lördag. 

Förra gången handlade det om Argentinas ockupation av Falklandsöarna. Nu var tanken att Brexit, och Storbritanniens planerade EU-utträde den 31 oktober, en gång för alla skulle avgöras.

Men den nya överenskommelsen kring formerna för utträdet som premiärministern Boris Johnson träffade med EU:s ledare i förra veckan kom inte ens till omröstning. 

En ohelig koalition av dem som vill undvika en avtalslös Brexit, de som är missnöjda med överenskommelsen och de som vill stanna kvar i EU röstade för ett tilläggsyrkande som innebär att den lagstiftning som krävs för att genomföra utträdet måste vara på plats innan avtalet kan godkännas.

Det tvingade Johnson att skicka en formell begäran om att ännu en gång skjuta upp Brexit. Samtidigt har Johnson kommit betydligt längre än vad företrädaren Theresa May gjorde. 

Mycket tyder nämligen på att tillräckligt många av dem som stödde tillägget i lördagens omröstning senare kommer att rösta för Johnsons utträdesavtal. 

I ett separat brev till Europeiska rådets ordförande Donald Tusk argumenterade Johnson för att det varken ligger i Storbritanniens eller EU:s intresse att dra ut på processen ytterligare. 

Den kommande veckan väntas därför en rad omröstningar i parlamentet med syfte att möjliggöra att utträdet sker enligt plan.

Det är lätt att känna sympati för dem som vill skjuta upp utträdet för att kanske kunna hålla en andra folkomröstning. 

För självklart hör Storbritannien hemma bland EU:s medlemsländer. Invändningen att väljarna i folkomröstningen 2016 inte fick säga något om vilken typ av utträde de önskade sig är också korrekt. 

Samtidigt går det att argumentera för att den vinnande brexitkampanjen handlade om nationellt självbestämmande och en önskan om att inte vara en del av EU:s fria rörlighet för arbetskraft. 

Det gör rimligtvis att det utträde som nu är aktuellt ligger mer i linje med väljarnas önskan, än exempelvis en norsk modell med fullt deltagande i den inre marknaden. 

Även om opinionsmätningarna i dag pekar på en liten majoritet för att stanna kvar, är den mest utbredda känslan bland väljarna leda inför den utdragna processen. 

Ju längre tid EU-utträdet tar, eller om folkomröstningsresultatet inte respekteras, desto djupare lär de politiska låsningarna och polariseringen att bli.

Få Brexit avklarad och blicka framåt, är därför det återkommande budskapet från en betydande del av väljarkåren. Det är också Boris Johnsons budskap och en anledning till att han har mycket goda chanser att gå segrande ur nästa val, oavsett om det kommer som resultatet av ett nytt dödläge eller en genomförd brexit. 

För att kunna läka de sår brexitfrågan rivit upp måste brittisk politik få möjlighet att fokusera på samhällsproblem som eftersatt infrastruktur och den utbredda känslan av att landet ekonomiskt glidit isär, faktorer som i sig bidrog till brexitbeslutet.

Därför ligger det trots allt i allas intresse att Storbritannien lämnar EU den 31 oktober. Om det verkligen kommer att hända är förstås en helt annan sak.