Jag skrev i gårdagens huvudledare om hur otillfredsställande det är att utvisningarna inte kan verkställas för sex religiösa ledare som bedömts som nationella säkerhetsrisker av Säpo, migrationsdomstolen och regeringen
I går fick vi ett nytt exempel. En terrordömd uzbek som regeringen beslutat ska utvisas släpptes i går ur förvaret och kommer att stanna i landet, eftersom utvisningen bedöms inte kunna verkställas. Uzbeken fälldes i tingsrätten för att tillsammans med två andra män ha förberett ett terrordåd med kemikalier de lyckats förvärva. Han friades dock för detta brott i hovrätten, men dömdes för terrorfinansiering. Men han stannar alltså i Sverige eftersom hans säkerhet av någon anledning prioriteras högre än Sveriges och den svenska allmänhetens säkerhet.
Ulf Kristersson kommenterade frisläppandet av de sex imamerna på Facebook:
”Vi moderater drev på för att reglerna om förvar vid verkställighetshinder skulle förändras, så att farliga personer kan låsas in, om de inte kan utvisas. Det tog regeringen över ett år att ens ta fram direktiven, och utredningen som till slut tillsattes ska inte vara klar förrän i mars nästa år. Hur kan det gå så otroligt långsamt i en så otroligt viktig fråga?”
Det ligger verkligen något i kritiken och jag skulle vilja gå loss på S/MP-regeringen för att den under fem år vid makten inte förändrat lagar och regelverk för att möjliggöra utvisningar eller fortsatt förvaring i sådana här fall. Men senfärdigheten går längre tillbaka i tiden än den senaste tidens handlingsförlamning. Regeringen Reinfeldt hade ju åtta år på sig, utan att åstadkomma något och det här problemet är känt sedan länge. Terrorforskaren Hans Brun kommenterade fallen med de sex imamerna för Expressen:
– Den här typen av problem, med personer som utgör ett hot mot rikets säkerhet men som inte kan utvisas, är inte nytt.
– Jag vet att regeringen är medveten om problemet och försöker hantera det men faktum är att det här borde ha lösts för länge sedan, av andra regeringar också.
Enligt Sveriges Radios Ekoredaktion har regeringen under de senaste 15 åren beslutat om totalt 19 utvisningar enligt lagen om särskild utlänningskontroll, som stiftades redan 1991. Av dessa 19 utvisningar är det bara tre som verkligen har kunnat genomföras. Det är inte ens en av sex.
Blir det i praktiken så att man har större chans att stanna i Sverige om man bedöms som en nationell säkerhetsrisk?