För tre år sedan polisanmäldes en gruppvåldtäkt i Visby. GA:s serie över tre dagar om efterbörden, om konsekvenserna för samhället och för enskilda medborgare med eller utan anknytning till det anmälda brottet, har många olika bottnar. En av dessa är hur snett det går och hur omänskligt det slår, när rättsskipningen privatiseras. När enskilda eller grupperingar av olika slag tar sig rätten att avgöra skuldfråga och dela ut bestraffningar.
Det är många utan skuld till eller egentlig anknytning till det påstådda brottet som har farit illa. Mannen som bara råkade bo i den fastighet i vilken brottet ska ha begåtts, som fortfarande är uthängd på nätet. Åklagarna som utsattes för en nazistisk aktion riktad mot det egna hemmet. Företagaren som ägde fastigheten i vilket brottet ska ha begåtts och drev företaget som en av de misstänkta arbetade i och som miste mycket av det som han hade byggt upp. Företagarens släktingar som, när de övernattat i huset, fått uppleva hur hotfulla personer bultat på dörren och vrålat mitt i natten. Journalister och politiker som hängts ut och trakasserats på nätet.
De som i framtiden känner sig lockade eller till och med moraliskt förpliktigade att agera mot misstänkta brottslingar eller andra personer som rätt eller fel utpekats som misshagliga borde fundera över vems ärenden de ränner innan de ansluter sig till mobben. Vem eller vilka är det som har intresse av att utnyttja andras olycka för sina egna samhällsomstörtande och destruktiva syften?
På Gotland för tre år sedan var det ju helt uppenbart att den nazistiska Nordiska motståndsrörelsen försökte använda brottsmisstankarna för att underblåsa misstro, missnöje och hat. Torbjörn Nilsson. lokalpolisområdeschef, beskriver hur det fanns starka krafter bakom kulisserna för något som han beskriver som en påverkansoperation. Och han konstaterar också att det i andra länder finns en vilja att skapa instabilitet i Sverige.
Så den som ansluter sig till mobben för att i verkligheten eller på nätet agera både domare och bödel, riskerar alltså inte bara att göra helt oskyldiga människor väldigt illa. De kan också gå ärenden åt Sveriges inrikes och utrikes fiender.
Varje medborgare kan bidra till eller skada det samhälle vi har, som i hög grad bygger på tillit. Tillit till varandra och tillit till samhällets institutioner. Enorma kostnader, ekonomiska och mänskliga, är förenade med ett samhälle utan förtroende människor emellan och för staten. Säkerhet och övervakning kan aldrig ersätta ett samhälle där den överväldigande majoriteten vill sina medmänniskor väl och tror detsamma om andra.
Men det är också statens ansvar att efter bästa förmåga upprätthålla förtroendet för rättsväsendet. Därför bekymrar det mig oerhört mycket när så gott som samtliga partier talar om att vi behöver fler poliser, när de samtidigt bara blir färre. Det bekymrar mig att brottsutredningar kring även allvarliga brott blir liggande, när kriminaltekniska analyser får vänta och vänta, när åklagare och domstolar inte får de resurser de behöver för att klara sin arbetsbörda och när kriminalvården inte har resurserna ens för att hantera de alltför få döms, och till alltför korta straff, för sina brott.
Detta är den innersta kärnan av statens uppdrag, att värna de institutioner som ser till att vi är och förblir en ordnad stat med ett ordnat civilsamhälle och inte en anarki för nihilistiska rövare och våldsverkare.