Alla håller inte med men jag tycker att det politiska samtalet mått bra av att de forna blocken brutits upp.
Det finns de som menar att de samarbeten som nu har tvingats fram är konstruerade och byggda på en brist på gemensam politik.
Jag tycker att det samtal vi nu ser, inte minst i partiledardebatten i SVT i söndags, visar att så var det nog ganska mycket med de förevarande samarbetena också.
När partierna kan prata mer fritt utifrån sina egna åsikter utan att behöva filtrera dem genom formella samarbeten, utkristalliserar sig nya konstellationer.
Att Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna står varandra nära har blivit väldigt tydligt post Januariavtalet. Lika tydligt har det blivit den senaste tiden att Socialdemokraternas och Miljöpartiets regeringskoalition är byggd på väldigt bräcklig politiskt gemensam grund.
Frågan är inte så mycket om Januariavtalet ska hålla till nästa val utan om S och MP kommer att hålla så länge.
Samtidigt har Socialdemokraterna inga andra vänner att ersätta MP med som stöd och regeringskollega.
Inte ens Jonas Sjöstedt (V) döljer sitt avståndstagande. När Stefan Löfven med emfas försökte beskriva sitt parti som välfärdens främste välgörare svarade Sjöstedt blixtsnabbt att Socialdemokraternas främsta uppgift nu verkar vara att genomföra Centerpartiets politik.
Å andra sidan fick Sjöstedt själv snabba pikar om att allt det Sjöstedt nu så hårt kritiserar var känt när han och hans parti släppte fram Löfven och Januaripartierna.
Något som är väldigt irriterande är att partiledarna så gott som regelmässigt underlåter att svara på varandras frågor. När upplägget är så detaljstyrt av SVT använder partiledarna sin tid åt att få ut sina talepunkter så smidigt som möjligt istället för att svara på direkta frågor.
Här behöver man tänka efter för vem man debatterar. Är det för att vinna poänger eller är det för att tittarna, det vill säga väljarna, ska få en begriplig bild av partiernas inställning i olika frågor?
När Ebba Busch Thor gång på gång på gång frågar varför bland andra Miljöpartiet inte vill avskaffa "straffrabatten" för bland annat upprepade våldtäktsbrott får hon inget svar. Hennes frågor blir därmed mer av retorisk art och Per Bolund svarar att han tycker att hon vulgariserar debatten.
Varför inte bara förklara varför man inte ser just detta som en konstruktiv lösning? Frågan är verkligen inte enkel och i det närmast hysteriska tempo alla debatter ska ha av nån outgrundlig anledning, så klart svårt att hinna förklara, men man kan försöka. Att bara ducka är att nonchalera alla oss som tittar och inte är lika insatta i alla frågor som partiledarna.
Mediernas barnsliga fäbless att utse "vinnare" kan vi också lägga ner tycker jag. Den som är vassast och argast behöver inte nödvändigtvis vinna själva debatterna.
Det är tittarna/väljarna som ska vara vinnare.