Visst kan man ändra sig som politiskt parti. Det är inget konstigt med det.
Men när man gör det och samtidigt i hårda ordalag kritiserar dem som tycker som man själv gjorde för bara någon månad sedan, då kan man ana att den ändrade positionen har mer med taktik än politik att göra.
I juni beslutade en enig teknisk nämnd att egenavgiften för färdtjänsten ska justeras. Den del av kostnaden som finansieras av dem som nyttjar färdtjänsten har minskat och nu ansåg nämnden att det behövdes en högre täckning av regionens kostnader för verksamheten. För att sätta en rimlig nivå bestämde nämnden att man ville uppnå ett genomsnitt för landet.
Ingen votering, inga andra yrkanden är noterade i protokollet från nämndens sammanträde i juni och som finns med i handlingarna till regionfullmäktige på måndag där ärendet slutligt ska avgöras.
När ärendet passerade regionstyrelsen i oktober hade samtliga rödgrönrosa ändrat sig och nu går retoriken ut på att ”Alliansen och SD” röstat igenom höjningen.
I juni sades det inget om att de ”rödgröna och SD” står bakom förslaget. Inget om vad det är som gör att man ändrat sig från sitt tidigare ställningstagande går att utläsa vad jag kan se.
Det där med att kasta SD efter sina politiska motståndare är något som oppositionen ivrigt ägnar sig åt och jag är så sjukt trött på det att jag vill berätta om en händelse som tydligt visar att taktik går före politik.
Efter regionstyrelsens sammanträde i augusti skrev oppositionsrådet Meit Fohlin (S) i ett inlägg på Facebook att ”Alliansen och SD” drivit igenom en högre straffavgift för dem som uteblir från tandvården utan att lämna besked.
Sanningen var den helt motsatta, att de rödgröna och SD tillsammans drivit igenom en l ä g r e höjning av avgiften.
När jag påpekar detta ändrar Meit Fohlin sitt inlägg och då hette det inte ”vi och SD” utan ”i RS höll SD med oss”.
Och så är det ju, ibland röstar de si och ibland så. Så kan vi bara sluta låtsas något annat? Snälla?
Partierna har ett ansvar att hålla ihop sin politik genom de beslutande processerna. Det partiföreträdare står för i nämnderna behöver rimligtvis vara förankrat i partiet och vara partiets linje i frågan.
Har man synpunkter i en enskild fråga som berör en nämnd man inte själv sitter i är det klädsamt att sätta sig in hur ens parti agerat innan man lägger helt egna förslag i nästa instans.
Hur ska man annars kunna bedriva en långsiktig politisk linje?
Om man ska ändra sin politik utifrån kritik och för att vinna poänger i enskilda ärenden tappar man mycket av sin trovärdighet. Om man ändrar sig från att ett ärende passerat en nämnd och landar på fullmäktiges bord får man hemskt gärna förklara detta och ha en liten portion ödmjukhet kring det faktum att man för bara en liten stund sedan tyckte något annat.
Nämligen exakt samma som man nu kritiserar sina motståndare för, åsikter som man nu beskriver som katastrofala.