LIBERAL KOMMENTAR
Kunskap är makt. I en tid då det digitala informationsflödet ter sig oändligt, är denna korta devis mer relevant än någonsin. Dess innebörd måste aktualiseras och problematiseras, främst med tanke på den unga generation som förknippar kunskapsinhämtning med en amerikansk sökmotor, inte med Nationalencyklopedin.
Mot bakgrund av det massiva men osäkra informationsutbudet är den studie av våldsbejakande nätextremism som demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) nyligen tog emot mycket viktig. Forskare på Statens medieråd har haft i uppdrag att kartlägga hur våldsbejakande extremrörelser agerar utåt på nätet. Man har valt att granska hur extremhögern, extremvänstern och jihadister i Sverige agerar på sina websajter, där i princip vem som helst kan hamna. Dessvärre visar rapporten att många människor saknar verktyg för ett objektivt och kritiskt förhållningssätt.
Forskarnas beskrivning av problemet för tankarna till befintlig kunskap om sekteristiska miljöer. Här finns redan praktiker, som kan bakas in i de åtgärder som föreslås. Utredningen pekar på gemensamma drag hos de olika rörelserna; drag som typiskt sett återkommer i kända manipulativa rörelser med och utan religiösa förtecken. Det handlar till exempel om att man jobbar med polariserande retorik mot en uttalad motståndare, att man skapar en konspiratorisk ramberättelse samt att man utmålar sig själv som angripen.
I synnerhet extremhögern är utbredd och visuellt skicklig digitalt. Många av dessa sajter ser ut som vanliga tidningar och är tilltalande för unga tack vare hög interaktivitet. Sektforskare skulle likna detta vid så kallad ”love bombing”, vilket manipulativa rörelser använder sig av för att locka nya anhängare. Rekryteringsarbetet är tydligt och målmedvetet, samtidigt som det alltså saknas en kunskapsbaserad motvikt.
Det pratas ofta om att unga människor är duktiga på att använda nätet, och det stämmer så till vida att man snabbt kan orientera sig och hämta in information. Att sålla bort desinformation, ha tålamod att reflektera och ifrågasätta påstådda fakta är det sämre bevänt med. Rapporten slår fast att ett antal utbildningsåtgärder behövs, både riktat till elever och lärare. Det handlar om att öka den så kallade medie- och informationskunnigheten målmedvetet och att kunna göra det med både finansiellt och politiskt stöd.
Slutsatserna från Statens medieråd är mycket viktiga – inte minst ur ett demokratiperspektiv. Det vore inte bara ironiskt, utan mycket olyckligt, om rapporten skulle drunkna i det intensiva informationsflödet.