Det är ett faktum att ett folkligt missnöje växer sig allt starkare mot att våra skatter går till vinstdrivande företag varav en del av dessa är lokaliserade i olika skatteparadis.
Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå LO-kongressens beslut, som innebär en rejäl skärpning av regelverket mot vinstdrivande företag inom välfärdssektorn.
Sverige är idag ett av de länder som har gått fram allra snabbast när det gäller att avreglera och privatisera (se exempelvis en internationell jämförelse av The Heritage Foundation).
Ja, det hela har gått så snabbt, att några djupare utvärderingar inte hunnits med. Detta framkom med önskvärd tydlighet när en rad initierade välfärdsforskare, på uppdrag av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), gick igenom forskningsläget.
Väljarna gillar inte vinstuttag
Dessutom har privatiseringarna skett utan att den politiska eliten tagit reda på vad väljarna anser. Tidigare i år har ett antal opinionsundersökningar visat att cirka 80 procent av svenskarna anser att vinster i välfärdssektorn ska återinvesteras i verksamheten och inte delas ut som vinst.
Under Almedalsveckan presenterades en undersökning som visade att mer än sex av tio alliansväljare (63 procent) anser detsamma.
Vad väljarna insett är naturligtvis att privata bolags vinstuttag oftast sker på bekostnad av kvaliteten i välfärden. De har dessutom stöd av forskarna.
Enligt Marta Szebehely, välmeriterad äldrevårdsforskare, är personaltätheten den främsta kvalitetsfaktorn inom äldrevården. Samtidigt är personaltätheten i privata boenden ungefär tio procent lägre än i kommunala.
Privata vårdgivare har dessutom färre heltidstjänster och fler timanställda. Detta påverkar kvalitet, kontinuitet och rutiner i negativ riktning, anser Szebehely. Liknande samband ser forskaren Jonas Vlachos i skolsektorn.
Dessa samband är dock ingen revolutionerande upptäckt. I de flesta andra länder är detta istället själva utgångspunkten för politiken.
I Storbritannien försökte exempelvis David Cameron införa ett system, som hämtade inspiration från det svenska "skolpengssystemet". Camerons liberala regeringskollegor ansåg dock det allt för "extremt" att tillåta vinstdriven skolverksamhet. Detta riskerade att skapa växande sociala klyftor och dessutom försämra kunskapsnivån, ansåg man.
Bara skolvinst i Sverige och Chile
Idag är det bara Sverige och Chile, som tillåter vinstdrivna skolor. I alla andra jämförbara länder har man någon form av vinstbegränsning.
Det gäller exempelvis i Holland, Belgien, Norge, Danmark och i Finland. Och där är det knappast några revolutionärer som drivit på i frågan. Ofta har det handlat om politiker med borgerlig värdegrund som insett att marknadsekonomin faktiskt har sina begränsningar. Den typ av "valfrihet", som en del personer, ofta med egna ekonomiska intressen på området företräder, innebär i praktiken fortsatt frihet för stora riskkapitalbolag att plocka ut skattepengar ur vår välfärdssektor.
Detta kan vi inte acceptera, och det är också en uppfattning som har ett grundmurat folkligt stöd. Det var utgångspunkten för LO-kongressens nej till vinstdrivande företag inom skolan, vården och omsorgen.
Tydligt nej till vinstuttag
Det anser svenska folket och det beslutade också LO-kongressen. Vi är idag många partimedlemmar, utan inkomster från starka lobbygrupper, som kommer att arbeta för att detta också blir den linje som s-kongressen våren 2013 ställer sig bakom.
Vi är dessutom övertygade om att tydligt nej till vinstuttag ur vår gemensamma välfärd kommer att bidra till en socialdemokratisk valframgång 2014!