I måndagens GA publicerade jag en krönika - Godhet är en sak, dumhet en annan - av den fristående skribenten Merit Wager. Det gjorde jag fullt medveten om att innehållet var kontroversiellt, liksom några drastiska formuleringar.
Men Merit Wager kan - i kraft av sitt mod, sitt engagemang och sina erfarenheter - bidra med information och vinklar som få (om några) andra kan eller vill skriva om.
Merit Wager har under lång tid varit engagerad i flyktingfrågor och har ägnat mycket kraft och tid åt att verka som ombud för många flyktingar i utsatta situationer. Under fem år verkade hon som Medborgarnas flyktingombudsman med uppgift att bevaka flyktingars intressen i svensk debatt. 2002 fick hon Bancos humanpris. Ett utdrag ur motiveringen är:
"Det kommer till vårt land människor som har flytt undan krig, tortyr, diskriminering och förföljelse i sina hemländer. Dessa människor bär med sig svåra minnen och förhoppningar om ett bättre liv Merit Wager har för många av dessa människor varit det sista hoppet. När alla andra har givit upp har hon kämpat vidare med outtröttligt och smittande engagemang. Envist och med okonventionella metoder har hon gång på gång bevisat att humanism kan vinna över stelbenthet och byråkrati."
Man kan tycka att denna bakgrund borde vaccinera Merit Wager mot snabba och felaktiga slutsatser om hennes motiv, när hon beskriver absurditeter i Sveriges flyktingmottagande. Man kan tycka det. Men det blev som man kunde befara och många av kommentarerna på vår webb helagotland.se kan tyvärr placeras i ett av två läger.
1. De som vill stänga Sveriges gränser och tror sig ha funnit en frände i Merit Wager.
2. De som ifrågasätter Merit Wagers motiv och famlar efter rasiststämpeln.
Sverige behöver en konstruktiv debatt i flyktingfrågor och vi behöver debattörer som Merit Wager, som inte är så ängsliga att säga något som kan feltolkas att de inte säger något alls. Eller censurerar sig själva över gränsen till det ointressanta och utslätade.
Ingen är betjänt, allra minst flyktingarna med asylskäl, av ett debattklimat där minsta antydan till ärligt problematiserande leder till att man sorteras in bland de bannlysta. Ändå är det ofta så det blir. Vilket i längden bara gynnar dem utnyttjar flyktingfrågan för mörka syften.