Halva tiden har snart gått av Sverigedemokraternas första mandatperiod i riksdagen. Ganska mycket har förändrats: partiet har mognat, lärt sig mycket om riksdagsarbetet och i vissa fall påverkat beslut, även om regeringen gjort upp med Miljöpartiet i de frågor där SD helst skulle vilja påverka.
Men partiet har varken kommit närmare ett samarbete med något av de andra partierna eller ökat sitt opinionsstöd. Om något är partiet mer isolerat än tidigare. Mycket beror på partiledningens ovilja att ta avstånd från den anonyma nätmobb som de flesta numera uppfattar som synonym med SD-anhängare.
På senare tid har det stått allt tydligare att gränserna mellan nättroll och partiledning suddats ut. Var och varannan dag hittar aktivister som gruppen "Inte rasist men" inlägg på Twitter, Facebook och kommentarsfält där förtroendevalda stöder Anders Behring Breivik, önskar att ministrar ska dödas eller hävdar att nazismen är kärlekens ideologi.
Ofta räcker det dock med att lyssna på vad partiledningen säger. I söndags - på SD:s dag i Almedalen - sa partisekreteraren Björn Söder att det är begripligt att journalister utsätts för hot eftersom de "döljer sanningen".
Han beklagade inte hoten och tyckte inte att han behövde ta avstånd från de personer som säger sig vara SD-sympatisörer och skickar hoten. När partiledaren Jimmie Åkesson några timmar senare håller sitt Almedalstal där han ska framställa sitt parti som brett och seriöst är det många som hört också vad Björn Söder sagt.
Några dagar tidigare rapporterade pressen att den attack mot en kvinnlig SD-politiker i Gnesta som fick stor uppmärksamhet förra sommaren med all sannolikhet var iscensatt.
Tidigare i veckan anklagade SD-kurirens chefredaktör den nyligen avlidne diplomaten Sverker Åström för att ha varit KGB-spion, sodomit och sexmissbrukare.
SD gör ett gediget arbete i riksdagen, men de andra partierna kan inte samarbeta med ett parti som inför väljarna framstår som helt oseriösa.
För hur kan väljarna acceptera ett samarbete med ett parti som de enbart hör unkna uttalanden från? Särskilt som partiet numera identifieras med de anonyma näthatare som skriver elakheter i tidningarnas kommentarsfält och som skickar döds- och våldtäktshot till dem vars åsikter de inte uppskattar.
Endast fyra procent av väljarna har enligt SOM-institutet SD som andraval. Åkesson och hans närmaste vill att SD ska växa men i nuläget är det nog ändå viktigare att satsa på att behålla dem man har.
Steget över fyra procent var det viktigaste. Tvärtemot vad många tror var det helt och hållet SD:s egen förtjänst. Som statsvetaren Niklas Bolin visat i sin avhandling har varken SD, MP, KD eller Ny Demokrati kommit in i riksdagen på grund av faktorer utanför partierna.
Men SD har ytterligare en utmaning: att bli så pass accepterade att de andra partierna kan tänka sig att lyssna på dem. Om ledningen inte fortsätter att arbeta för att bli mer rumsren kommer Sverigedemokraterna även efter nästa val att vara isolerade och utan inflytande.