NÀr skatterna sÀnks och vÀlfÀrden gröps ur, dÄ drabbas barnen. SkattesÀnkningar Àr inget som Àr till glÀdje för familjer i en bekymmersam situation eller för mÄnga ensamförÀldrar och invandrarfamiljer.
För dessa Àr en utbyggd och vÀlfungerande vÀlfÀrd tryggheten. Barn behöver alltsÄ skattepengar. DÄ skapas de resurser som krÀvs för att barn skall fÄ sina rÀttigheter tillgodosedda. Annars breder barnfattigdomen ut sig. Det Àr ovÀrdigt Sverige.
En genomtÀnkt barnpolitik
Sverige behöver fÄ en genomtÀnkt barnpolitik. Det Àr ett krav som kan riktas till alla politiska partier. Men eftersom barn inte Àr vÀljare sÄ behöver man inte ta sÄ mycket hÀnsyn till dem, eller?
Och den mustaschprydde partiledaren som hÀftigt krÀvde att barnfattigdomen skulle utrotas, han fick lÀmna scenen. Nu har allt ÄtergÄtt till den gamla repertoaren pÄ politikscenen.
Det sÀgs ofta att nu för tiden ger förÀldrar sina barn mer uppmÀrksamhet Àn nÄgonsin. Men i samhÀllet verkar det vara tvÀrtom. Den ekonomiska utsattheten ("barnfattigdom") breder ut sig.
Nyligen kom den Ă„rliga rapporten frĂ„n RĂ€dda Barnen som bekrĂ€ftar detta. Den ekonomiska utsattheten ökar i vĂ„rt rika land. Vi ser ett samhĂ€lle som dras isĂ€r, summerar RĂ€dda Barnen. Att 248 000 barn lĂ€mnas utanför det varma huset. 28 000 fler pĂ„ ett Ă„r. Ăr detta Sverige? Ett Sverige som Ă€r rikare Ă€n nĂ„gonsin. Vart gĂ„r pengarna, kan man med fog frĂ„ga sig.
PĂ„ Gotland befinner sig 1 303 barn i denna situation, 129 fler Ă€n Ă„ret innan. KĂ€nns inte bra. Ăr inte bra. Det krĂ€ver omedelbara Ă„tgĂ€rder, eller hur? Vill man sĂ„ gĂ„r det.
Kom ihÄg att Sveriges vÀg till vÀlstÄnd inte gick genom sÀnkta skatter. IstÀllet skedde storsatsningar pÄ social vÀlfÀrd med hjÀlp av skattemedel som var till fromma för alla medborgare.
Kvinnor har ofta deltid
Det tycks vara alltför lÀtt för politiska partier idag att förblindas av den vÀxande medelklassen och dÀrmed glömma att en stor grupp i samhÀllet inte Àr med pÄ tÄget. Det Àr en utmaning att vÄga ta ett ansvar ocksÄ för dessa röstsvaga grupper. Solidaritet mÄste fÄ vara gÄngbart ocksÄ i vÄr tid.
Ăven indirekt lĂ„gprioriteras barn genom att de som satsar sitt yrkesliv pĂ„ barn och unga och pĂ„ hĂ€lsa och utbildning har lĂ„ga löner. Eller fĂ„r inte full lön. För en tredjedel av kvinnorna arbetar deltid. Barn Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ det viktigaste som finns. Det borde Ă„terspeglas nĂ€r samhĂ€llets gemensamma resurser fördelas.
TÀnker pÄ vad Kahlil Gibran sÀger om barnen i sin bok Profeten: "Era barn Àr inte era barn. De Àr söner och döttrar av Livets lÀngtan efter sig sjÀlv. Och fastÀn de lever hos er, tillhör de er ÀndÄ inte." Och han fortsÀtter med det tÀnkvÀrda, att barnens sjÀlar finns i morgondagens hus, som vi inte kan besöka ens i vÄra drömmar.
Inga barn i fattigdom!
Barn Àr egna individer med egna rÀttigheter. Barnets bÀsta, enligt Barnkonventionen. DÀrför har samhÀllet ett ansvar att skicka ut dem till ett gott liv av rÀttvisa och medmÀnsklighet.
AlltsÄ. Inget barn skall behöva vÀxa upp i det som nu betecknas som fattigdom. NÄgon dÀremot?