Cecilia Schelin Seidegård, en landshövding som är mycket intresserad av det som står i tidningarna, läser i sitt senaste veckobrev lusen av GT med anledningen av det som skrivits om turerna kring den kreosotförorenade brädgården i Vall.
Det är en konflikt som jag inte tycker att jag behöver blanda mig i, men jag vill ändå kommentera det landshövdingen skriver om denna miljö- och hälsofara.
Nämligen:
"Problemet med förorenade platser av denna art är att kemikalier i marken oftast blir kvar under mycket lång tid om vi inte gör något åt dem. Sakta men säkert kan föroreningar spridas ut i grundvatten och vattendrag och nå våra brunnar, långt långt från ursprungsplatsen. Så har alltså skett vid den aktuella brädgården i Vall. Därför ska sådana platser inventeras, kartläggas och saneras. Det är vår uppgift. Det har inget med skam att göra! Nej, det handlar istället om samhällsansvar, engagemang och stolthet!"
Det håller jag verkligen med om.
Problemet är dock att man inte kommit längre än inventering och kartläggning. Sanering? Nej, istället har man ägnat sig åt åratal av processande om vem som ska betala vad. Nu är man inne på ett andra varv i samma process, allt medan föroreningarna kan fortsätta sprida sig.
Det är tur att sjukvårdskostnader inte hanteras på samma sätt. För detta är ju som att vägra att skicka en ambulans till en olycksplats innan man kommit överens om vem som ska betala.
Det är för all del inte länsstyrelsen som driver och trycker på denna process. Det är Region Gotland som i sin tur pressas av Naturvårdsverket. Länsstyrelsen är en instans, som behandlat ett överklagande. Och länsstyrelsen har kommit till samma slutsats som förra gången samma ärende låg på länsstyrelsens bord. (Halverat Region Gotlands krav på fastighetsägaren till 5,5 miljoner.)
Har vi då någon anledning att förvänta oss något annat än att även Miljödomstolen gör som förra gången, och avvisar Region Gotlands krav? Redan då, i maj 2009, hade processen pågått alldeles alldeles för länge. Sedan dess har kreosoten haft drygt två och ett halvt år till på sig. Och klockan bara tickar vidare. Liksom advokaternas taxametrar.