Som många andra har jag varit turist denna sommar. Det blev en lite mer äventyrlig resa än vi hade tänkt, dottern och jag, men vi kom både fram och hem till slut.
När det strular till sig och man har tider att passa på buss, tåg eller båt är man i stort behov av korrekt information och information över huvudtaget.
Vi åkte tåg mellan Stockholm och Göteborg och så fort tåget stannade där det inte skulle informerades vi resenärer om orsak och hur länge vi skulle vänta. Även om det bara handlade om ett par minuter. Föredömligt.
Detta kan jämföras med hur det fungerade på terminalen i Nynäshamn. Av okänd anledning stannade bagagebandet i över en halvtimme. Ingen information om vare sig orsak eller hur länge vi skulle behöva vänta. Bussarna in till Stockholm gick den ena efter den andra. Bandet sattes igång, det kom tre väskor med tio meters mellanrum sen stannade det igen.
Ingen information. Inte ett ord. Ingen personal kom ut till oss och berättade vad som hänt. Den personal som fanns där hade inte en aning om nånting. Alla vi som väntade på våra väskor svor och hade inga höga tankar om berörda ansvariga. Lärdomen blev att aldrig mer lämna in sitt bagage.
På hemvägen hamnade vi mitt ett kaos där en deprimerad människa stod beredd att hoppa ner på spåren i södra Stockholm. Alla tåg stoppades i flera timmar, hela tiden informerades vi även om det inte fanns något nytt att berätta.
Det var lugnt trots allt omak för alla passagerare och förtroendet för SJ stärktes ytterligare.
När Gotlands Folkblad försöker koppla samman denna sida med tokhögern i USA reser sig hela min ragg.
Gotlänningens skribent Marcus Persson som av Anna Ardin utpekades som Tea party-anhängare kan själv gå i svaromål på detta men som ansvarig för denna sida såg jag anledning att sätta ner foten.
Angående Tea Party-rörelsen och svenska politiker som tar denna som ett gott exempel är Anna Ardin och jag helt överens.
Det jag vänder mig mot är när man tar ett lösryckt citat ur en text och gör det till ett bevis för "Tea Party-politik", utan att det på något vis har med detta att göra.
Och så det här med glada grisar...
Om grisen på bilden på denna sida i torsdags (tagen ur GT:s arkiv) är glad eller inte vet bara grisen själv. Att gnagandet på gallret skulle vara ett bevis för att den mår dåligt håller jag inte med om.
Om grisen i en hypotetisk "vild och naturlig" omgivning hade gnagt på en trädrot hade det varit ett naturligt beteende. När den gnager på gallret till sin box tas det som ett bevis för stereotypt beteende på grund av att den mår dåligt.
Så länge vi stänger in och föder upp djur för livsmedelsproduktion kommer djurens uppväxt och beteende aldrig att bli "naturligt". Många husdjur hade å andra sidan inte existerat i en "vild" miljö utan är ett resultat av människans långvariga uppfödning av djur för att äta.
Man kan så klart tycka att detta i sig är av ondo, att vi bara ska äta vegetabilisk föda men det är en helt annan diskussion.
Så länge vi föder upp grisar i ladugårdar kommer de att böka runt i halm, vilket de inte skulle göra i det fria =onaturligt och stereotypt? De kommer att gnaga på det som finns att gnaga på. Det betyder inte att de automatiskt är misskötta.