För att undvika eventuella missförstånd: jag älskar vårt gutamål. Jag tycker det är mycket tråkigt om det skulle förpassas enbart till bibliotekens och radions arkiv och jag är mycket glad för att det finns eldsjälar, som Wera Svensson, som jobbar för språkets bevarande.
Men det jag, och jag tror Mien Niklasson, mer talar om är HUR man bemöts om man råkar säga eller skriva fel, inte att man blir rättad.
Wera Svensson ger själv ett talande exempel genom sitt inlägg. Jag förstår inte vad det är som fel med "Er har en veitar körke", jag tycker det låter fullt logiskt och "rätt". Men genom att påpeka att just detta är ett självklart och uppenbart fel samtidigt som hon håller inne med vad det egentligen ska heta, får Wera Svensson mig och andra som inte begriper, att känna oss lätt dumma i huvudet.
Det uppmuntrar knappast till fortsatt intresse och engagemang för språket i fråga.