Var det kanske tänkt som 2010 års valstugereportage? Nyhetsinslaget som skulle avgöra valet.
Nog kändes det som en partsinlaga, Uppdrag gransknings reportage om östeuropeisk arbetskraftsinvandring. Att RUT- och ROT-avdrag skulle utmålas som något som ger guldkant åt svenska hem, medan baltiska barn från klara sig utan sina föräldrar. Alliansregeringen slår sönder familjer på andra sidan Östersjön.

Vinklingen är vriden. För det första meddelar Almega, tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation, att två tredjedelar av dem som fått jobb genom RUT är tidigare arbetslösa svenskar. Några gästarbetare? Marginell företeelse.

För det andra är det ekonomiska läget i många östeuropeiska länder mycket riktigt besvärligt. Många saknar arbete och andra har svårt att klara sig på sina löner. Skulle deras situation förbättras av om det inte fanns möjlighet att jobba i exempelvis Sverige? Hur skulle exempelvis Lettlands situation förbättras av att ännu fler gick arbetslösa och inte kunde försörja sina familjer?

För det tredje: visst finns det fortfarande svartjobb och oseriösa företag. Men RUT och ROT-avdrag bidrar ju faktiskt till att göra svarta jobb vita. De hjälper dem som tidigare var hänvisade till svartjobb att få riktiga jobb med socialförsäkringar och pensionspoäng. Marknaden krymper för dem som utnyttjar folk.

Den har ett hjärta av sten, som inte lider med barn som saknar sina föräldrar. Men RUT- och ROT-avdrag har inte skapat den situation som pressat östeuropeiska föräldrar att söka sin försörjning i exempelvis Sverige. Däremot är det naturligtvis ett svenskt ansvar att se till att de som söker sin försörjning här kommer till en reguljär arbetsmarknad. RUT- och ROT-avdrag bidrar till att fler kan göra det.

Uppdrag gransknings reportage har trots allt inte samma sprängkraft denna gång som samma redaktions valstugereportage från 2002. Men det är beklagligt om det framstår som att Sveriges Television är en rödgrön valarbetare som försöker använda pressade östeuropéers livsval för inrikespolitiska syften.