En av mina Facebook-vänner har tragiskt gått bort, han lämnade oss i november förra året. En gång i veckan föreslår "fejjan" att jag ska återuppta kontakten med honom. Jag är inte familj men har ändå mejlat folket bakom sajten. Har dock varken fått svar eller sett att hans sida förändrats.
En annan av mina vänners anhörig gick bort för några år sedan. Då vägrade ägarna till Facebook att ta bort henne - däremot gjorde de om sidan till en minnesvägg - en slags anslagstavla där folk kan skriva minnesord. Detta trots att hennes närstående ville att hennes Facebook-sida helt skulle försvinna.
I dagarna startas det första svenska bolaget som specialiserar sig på att ta hand om vårt digitala liv när vi avlidit: My webwill. Man betalar en avgift och ger företaget sina inloggningsuppgifter så ser de till att konton stängs, görs om eller sparas beroende på vad man skrivit i sitt e-testamente.
Men ska det verkligen behövas? Ska man behöva betala för någon för att man ska betraktas som död när man är död?
Det är förstås klurigt. Vi läser dagligen om bedragare på nätet som bryter sig in i folks konton för att mejla dessas bekanta och föräldrar och be om pengar - och då är ju ett socialt nätverk som Facebook strålande, för där ser man tidigare konversationer och kan härma folks sätt att skriva. Och det skulle ju kunna finnas sjuka hjärnor som vill dödförklara någon som lever - vilket förstås inte skulle vara bra för varumärket Facebook eller andra e-tjänster.
I andra delar av livet finns det lagstiftning om vad som händer med ens tillgångar vid bortgång. Däremot regleras inte men ingenting om ens digitala liv. Där har många, framför allt unga, stora delar av sitt umgänge och sitt sociala nätverk. Och det är inte alldeles enkelt - för det är ju inte alltid tillgångar i juridisk bemärkelse.
Men samtidigt - det finns en rad framgångsrika bloggar och webbsajter som är värdefulla, som ägs antingen av det företag som tillhandahåller bloggverktyget eller av privatpersoner. Och själva domännamnet går förmodligen i arv, om det inte är Blogger eller andra tjänster som äger sajten. Vad händer då?
Några av oss kan ge inloggningsuppgifter till någon vi litar på och be dem förvalta våra nätaktiviteter, men de som av en eller annan anledning inte vill får just nu anlita exempelvis My Webwill eller liknande tjänster som garanterat snart lanseras.
Den stora boven i dramat är Facebook där många med mig delar med sig av sitt liv, sina vänner, foton och upplevelser. Det är stört omöjligt att få tag på människorna bakom sajten, det är som jag tidigare beskrev väldigt svårt att få en avliden anhörigs konto raderat. Facebook skriver i sin policy att de äger det du lägger upp. Så var och en av deras användare får helt enkelt ta ansvar för vad man lägger upp där. Till synes även i livet efter detta.