Förtroendet för politiken visade sig ganska tydligt i frågan om den nya matorganisationen på Gotland.
Trots att utredningen inte har behandlats politiskt och trots att cook and chill-metoden, så vitt jag vet, aldrig har förespråkats av något politiskt parti heter det nu att "politikerna backar" när alternativet förkastas. De flesta verkar ha utgått från att politikerna skulle föreslå fabriksmodellen med tre stora tillagningskök.
Det finns flera perspektiv på detta fenomen.
Bland de mest positiva är att det blev debatt innan beslutet togs och redan innan det fanns ett förslag till beslut från politikerna.
Kommer debatten först när det finns ett förankrat förslag fastnar man mycket i prestige och att mycket redan är påbörjat för att införa det som förslaget går ut på.
Nu är alla vinnare, inte minst demokratin.
En annan insikt är att politiker (och mederna) har en del att jobba med för att beskriva processerna tydligare.

Det blir inget bra om medborgarna i allmänhet tror att TV4 och Bert Karlsson har mer inflytande än de själva. Nu är risken att matfrågan kommer att gå till historien med just denna beskrivning.
För resultatet är det strunt samma men för den demokratiska förankringen och folkbildningen är det mindre bra.
Ett annat perspektiv är frågan hur dålig skolmaten egentligen är? Jag äter i skolan ett par gånger per termin och det är alltid både god och bra mat.
Hur många av alla som går i taket för att skolmaten är lagad av halvfabrikat eller varit kyld/fryst, äter inte precis sådan mat själva hemma eller på jobbet? Var har man störst ansvar, makt att påverka och möjlighet att göra egna val?
Sen är det lätt att instämma i Mats Linders funderingar i ledaren i gårdagens GA. Varför blir det folkstorm så fort det handlar om skolmaten men aldrig när det kommer rapporter om att skolor inte lyckas förmedla skolans grundläggande kunskapsmål?

Summan av kardemumman är hur som helst bra.
Politikerna gick snabbt ut och avfärdade cook and chill-systemet när namnlistor och debatt började ta fart som om beslutet redan var taget.
Men det kommer nog ändå att heta att det var först när Bert Karlsson kom till Gotland och började gorma som det hände saker.