I Sverige är det lätt att ta yttrandefriheten för självklar. Allt är tillåtet förutom förtal och hets mot folkgrupp. Det är en frihet som vi måste hålla hårt i - och stå upp för.
Den 26 mars antog FN:s människorättsråd en resolution om att religionskritik ska betraktas som ett brott. Texten har bäddats in i vackra formuleringar om "kulturell mångfald" och "ökad förståelse". Men syftet är solklart: kritiken mot religioner, främst islam, ska tystas.
Rent formellt förpliktigar resolutionen inte till någonting. Men den kan ge icke-demokratiska makthavare något att luta sig mot när de vill stoppa en öppen debatt.
Bakom resolutionen står Islamiska konferensen, OIC, med medlemmar som Pakistan, Saudiarabien och Libyen. Det är inte direkt svårt att upptäcka ironin i den nyheten. Länderna i OIC manar omvärlden till tolerans - medan de praktiserar motsatsen på hemmaplan.
Och OIC vill nå längre än så. Den 20-24 april ordnar FN:s människorättsråd UNHCR konferensen Durban II i Genève. Målet är då att man ska anta en omarbetad version av resolutionen för att bland annat förbjuda hädelse.
Föregångaren Durban I, som ägde rum 2001, urartade i rasism och antisemitiska slagord. Inför årets konferens har ett antal länder redan valt att tacka nej.
EU ger istället processen en chans, men hotar med att dra sig ur om man inte får gehör sina synpunkter. Det gäller att se till att EU-länderna håller det löftet.
Om ett antal diktaturer och auktoritära stater vill använda FN som täckmantel för att inskränka yttrandefriheten finns det ingen anledning för Sverige eller EU att legitimera den processen.