Konsten sägs vara det som skiljer människan från djuren.
Men om konstuttrycken är av sådan art att de lika gärna kunde utförts av en apa, som exempel företaget att förstöra en tunnelbanevagn, då är det inte längre konst. Då är det något annat.
Så vad gör man på Konstfack? Utbildar sig till konstnär, förmodas det allmänt. Men de senaste proven på vad deras utbildning faktiskt innebär ger snarare upphov till frågan om vad som borde ersätta denna uppenbart urspårade institution.

Debatten kring den konstfacksstudent student som låtsades vara psykiskt sjuk för att få bli intagen för vård hade knappt börjat lägga sig innan det var dags för nästa uppvisning från skolans sida: En student vandaliserade en tunnelbanevagn inför dold kamera och gapande resenärer! "Territorial pissing" var namnet på detta examensarbete - som fick godkänt av skolans ledning.
Det är rent häpnadsväckande att konstbegreppet har kunnat förfalla till sådana nivåer utan att några som helst protester tillstött inom branschen. Men precis som i fallet med den fejkade psykosen visar Konstfacks ledning inte upp ett uns av självkritik, tvärtom.

Man undviker exempelvisa att ta debatten. I gårdagens tevesoffa fanns inte rektorn för Konstfack närvarande. Han vägrade gå in i en debatt med sina kritiker. Och trots att båda händelserna är polisanmälda vill man inte kännas vid att det skulle finnas några juridiska problem. Det får väl utredas då, hälsar man. Frågan om det moraliska ansvaret undviker man helt.
Stockholms lokaltrafik, SL, har nu krävt 100 000 kronor i skadestånd samt en ursäkt. Det är utmärkt, även om förstås de passagerare som var närvarande varken kommer att få ersättning eller ursäkter. De är anonyma statister i Konstfacks "skapande" som man inte behöver ta någon hänsyn till. I den mån de existerar i Konstfacks värld är det som representanter för ett samhälle som behöver provoceras. För modern konst skall vara provocerande, får man lära sig som ung student.

För många inom konstetablissemanget är det detta som är själva kriteriet på god konst, att "vanliga" människor blir upprörda. Det är en utveckling som accelererat under senare år och som nu till slut står vid vägs ände: konststudenter uppmuntras av sina lärare att ägna sig åt samhällsfientlig verksamhet.
Ett urartat konstbegrepp är illa nog. Men att just den institution som är tänkt att utgöra ett värn mot en sådan utveckling i själva verket driver på den, det är fullkomligt oacceptabelt. Behovet av en ny konstutbildning som ersätter Konstfack är uppenbar. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth visade prov på gott omdöme när hon gav luft åt sin upprördhet över vandaliseringsfilmen. Här har hon chansen att visa att borgerlig kulturpolitik faktiskt har en kvalitetsdimension som låter sig märkas.