Svar till Hanna Westerén. I en artikel på GT:s ledarsida skriven av socialdemokraten Hanna Westerén, ondgör hon sig över sverigedemokraterna med osakliga påståenden, invektiv och rena lögner.
Artikeln visar tydligt på en desperat socialdemokrati ute på röstfiske. Artikeln håller samma låga nivå och kvalité som de artiklar transports Per- Erik Andh skrev för några år sedan, där han på samma fula sätt gjorde sitt bästa för att svartmåla sverigedemokraterna.
Att avfärda sverigedemokraterna som ett oseriöst parti visar på en stor portion dumhet och att man tappat både kontroll och grepp om den politiska verklighet vi lever med i dag. Bevisen för detta finns i förorterna.
Sverigedemokraterna tar upp en mycket viktig fråga i svensk politik, nämligen välfärden. Att värna den, i stället för att som socialdemokraterna, riskera att urholka den, kan inte vara fel. Sverigedemokraternas ambitioner är också att, för pensionärernas bästa, låta AP- fondernas pengar stanna i just AP- fonderna. Det är inte rådligt att plöja ner AP- fondernas pengar i statsbudgeten för allmän konsumtion.
Den ovanan finns tyvärr hos socialdemokratin och den praktiserades också av den förra socialdemokratiska regeringen under Göran Perssons tid som statsminister. Det riktigt tråkiga i sammanhanget är att man samtidigt då uppmanade folk att teckna egna privata pensionsförsäkringar. Den uppmaningen visar att man till fullo förstår de negativa effekterna av att dränera fonderna på sitt kapital. Resultatet blir i slutändan lägre pensioner för pensionärerna.
Hanna Westerén visar också att hon tillsammans med dagens socialdemokrati har stora problem med att definiera vad som är svenskt och hon förstår inte alls vari svenskheten skulle ligga.
Det är egentligen en stor skam när man som svenskfödda Hanna trampar rätt ner i klaveret och ogenerat erkänner för sig själv, läsarna och därmed för hela den svenska allmänheten, att hon inte som född svenska varken kan definiera sig själv eller sitt ursprung.

Hotet mot svenskheten
Fenomenet med att ifrågasätta svenskheten uppstod när man totalt misslyckats med integrationen. Det illvilliga hotet mot svenskheten blev uppenbart, då man för att få de olika etniska grupperna i samhället att fungera sida vid sida väljer den lättare vägen.
Nämligen den vägen där man helt enkelt utplånar det svenska genom att förneka svenskheten. Man förnekar med andra ord att det svenska aldrig någonsin funnits. Hur man då förklarar, för dem som läst svensk historia, att svenskheten i landet Sverige inte finns och aldrig har funnits blir nästa svåra nöt att knäcka.
Vidare vill hon förneka massinvandringen till Sverige och skriver att den bara ökat med sex procent mellan åren 1980 och 2007. Sex procent i förhållande till vad? Utan att kunna presentera fakta verkar dock den uppgiften, som mycket annat i artikeln, vara taget direkt ur luften.
Likaså förnekas det i artikeln att de här grupperna skulle vara överrepresenterad när det gäller kriminell verksamhet. Uppgifter ur olika samhällsprogram om de kriminella, blottar dock här en helt annan verklighet än den hon beskriver i artikeln.