Att enskilda riksdagsledamöter deltar i demonstrationer mot sin egen regering hör inte till vardagen, speciellt inte i Sverige. Sedan slutet på förra veckan demonstrerar dock den moderata riksdagsledamoten Göran Thingwall utanför riksdagen, formellt i protest mot en proposition som ger landstingsanställda tillgång till sjukjournaler men i praktiken som en allmän protest mot alla integritetskränkande lagförslag, FRA, IPRED et cetera som lagts de senaste åren.
Han är inte ensam, inte ens bland sina kollegor. Bland de borgerliga riksdagsledamöterna finns det många som återkommande fördömer regeringens förslag i integritetsfrågor. Så även nu i helgen då ytterligare en kontroversiell utredning presenterades. Med det nyspråkliga namnet "En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpning" föreslås bland annat en utökning av polisens rätt att begära ut personliga uppgifter till att även gälla för brott som bara ger böter.
Bakom förslaget ligger en önskan om att ip-adresser ska kunna användas för att knyta folk till fildelningsbrott, men lagförslaget kan i praktiken användas även för fortkörning, svartarbete, snatteri, trottoarcykling och många andra mindre brott.
Det är inte så farligt, resonerar vissa, eftersom det ändå inte finns någon anledning för polisen att agera så. Det argumentet går dock helt på tvärs med rättssäkerheten. Maktmissbruk och slarv förekommer i alla organisationer, så även inom rättsväsendet och att förutsätta att alla agerar i gott uppsåt är rent ut sagt naivt. Befogenheterna bör anpassas efter behoven.
Bortsett från möjligheten att hämta ut personuppgifter öppnar tyvärr utredningen även för andra, på många sätt mer vanskliga, polisiära metoder. Hemlig telefonavlyssning ska i framtiden kunna ske utan domstolsbeslut och även utan konkret brottsmisstanke. Mobilmasttömning, vilket innebär att man kan kontrollera vilka mobiltelefoner som befunnit sig i ett visst område vid en viss tidpunkt, är en annan metod som utökas.
Också här öppnas för att det varken ska krävas brottsmisstanke eller domstolsbeslut. Att utan anledning kontrollera vilka som befunnit sig på ett specifikt politiskt möte, på en specifik demonstration eller dylikt blir således fullt möjligt. Vad händer då med åsiktsfriheten och mötesfriheten?
Trots goda intentioner bakom utredningen finns det således mycket att arbeta på. En grundprincip borde vara att enbart utöka befogenheter där det faktiskt finns ett klart behov. Staten är trots allt inte alltid god.