Kristdemokraterna står med ena foten i graven. I mätning på mätning står partiet och stampar runt fyraprocentstrecket. Det är allvarligt. Alliansen är inte starkare än sin svagaste länk. Åker kristdemokraterna ur riksdagen kan de återstående borgerliga partierna se sig i himlen efter regeringsmakten.
Det existentiella stup fyraprocentstrecket utgör i politiken kantas visserligen av ett räcke. Svaga opinionssiffror för ett parti verkar mobiliserande inom blocket. Och borgerliga väljare är rörliga. Det är inte ett särskilt stort steg för en moderat eller centerpartist att taktikrösta på kristdemokraterna i ett val, om alternativet är ett socialdemokratiskt maktövertagande.

Detta är emellertid inte tillräckligt om kristdemokraternas egna kärnväljare sviker och går till nationalkonservativa Sverigedemokraterna istället. Opinionsanalyser tyder på att allt fler tänker i de banorna. Kristdemokraterna upplevs ha glidit allt för nära den socialliberala mittfåran.
Mycket riktigt har kristdemokraterna haft svårt att hävda sina samvetsfrågor inom alliansen. I bägge sina profilfrågor inför valet - bensinskatten och fastighetsskatten - har man fått vika sig. Man har varit trogen alliansen och Högforsandan, lydigt svingades partipiskan i FRA-debatten.

Naturligt, kan man tycka, med tanke på att kristdemokraterna är det minsta borgerliga partiet i riksdagen. Men så enkelt är det nu inte - alliansen beror på kristdemokratiskt samarbete, och i ett sådant måste alla parter respekteras. Undfallenheten i fråga efter fråga har istället bottnat i övertygelsen att förr eller senare kommer belöningen, ett ordentligt köttben. I en central samvetsfråga skulle kristdemokraterna uppfattning respekteras: alliansen skulle säga nej till könsneutrala äktenskap.

Ju längre tiden led, ju ovissare blev dessa förhoppningar. Den senaste tidens alliansdiskussioner har gällt ett kristdemokratiskt kompromissförslag. Men övriga partier har motsatt sig en sådan lösning, med motiveringen att förslaget inte skulle gå igenom riksdagen (ett oseriöst argument mot bakgrund av FRA-beslutet).
Förhandlingarna strandade under förra veckan. Och i fredags kunde Ekot avslöja att justitiedepartementet nu lägger sista handen vid en könsneutral äktenskapslag.

Uppgifterna har väckt ont blod högt upp i den kristdemokratiska partihierarkin. Enligt uppgift uppger ledande kristdemokrater att man är beredd att sätta hårt mot hårt för att förhindra att liggande förslag blir allianspolitik. Det är stora ord. Kristdemokraterna hotar att splittra regeringen.
Ansvaret för detta faller emellertid på Fredrik Reinfeldt. Som statsminister måste han försäkra sig om att han har en samlad regering bakom sig. Istället har han gått bakom ryggen på kristdemokraterna och kört över dem i en central samvetsfråga.
Kristdemokraternas vrede är befogad. Partiet förtjänar bättre än så här.