På tisdag ska riksdagen besluta om det i folkmun kallade "FRA-förslaget".
Försvarets radioanstalt ska få utföra massavlyssningar av telefon- och internettrafik i jakten på brottslighet och terrorism.
Personligen struntar jag fullkomligt i om jag blir övervakad. Jag har inga problem med att bli filmad, om nån tycker det är intressant eller viktigt så var så god, kan jag tycka.
Men frågan är såklart så oerhört mycket större än så.
Det handlar om en stor förändring i demokratin och ett stort ingrepp i den privata integriteten.
FRA markerar att de bara ska söka efter vissa ledord och att bara den trafik som passerar Sveriges gränser är aktuell.
Men i dag passerar väldigt mycket tele- och internettrafik landsgränser, även om de som kommunicerar finns i samma land.
Privata sms och mejl har inget intresse för Försvarsmakten så det finns (förmodligen) ingen större risk att dessa kommer att avlyssnas aktivt. Men det handlar om massavlyssning där således alla är föremål för risk för intrång i privatlivet.
Det råder oenighet i riksdagen i frågan. Oppositionen säger nej och vill tillsätta en parlamentarisk utredning vilket ju är det självklara första steget man måste ta innan man överhuvudtaget börjar diskutera en lagändring.
Av debatten i media kan man ana att den borgerliga majoriteten viftar hårt med partipiskan för att förslaget ska röstas igenom.
Det är bara att hoppas att alla som är tveksamma pallar trycket och följer sin övertygelse och röstar ner förslaget.
Meddelarfriheten och källskyddet är stadgade i grundlag men betyder ingenting om en tredje part kan avlyssna samtal eller internettrafik mellan enskilda och journalister.
Det borde journalisten och tjänstledige chefredaktören, Rolf K Nilsson - numera moderat riksdagsman - se som en av flera anledningar att trycka på nej-knappen på tisdag.