När Anders Borg presenterade regeringens budgetproposition utfärdade han en skarp varning: Kostnaderna för sjukfrånvaro har haft en ökningstakt på sju procent under 2012 och 2013 och det är ohållbart. I den här budgeten kostar sjukfrånvaron sex miljarder av reformutrymmet. Om utvecklingen fortsätter trycks skola och sjukvård ut, när allt mer resurser ska gå till transfereringar.

Nu har Ekot upptäckt det som finansministern talade om för en månad sedan. Men Ekot frågar varken varför sjukfrånvaron stiger, eller vad det innebär för samhällsekonomin. Ekot ställer den stigande sjukfrånvaron mot regeringens reformer under förra mandatperioden, som syftade till att få ned de långa sjukskrivningarna och stoppa massförtidspensioneringarna.

Men det är att jämföra äpplen och prinsesstårtor. Regeringens reformer syftade ju till att få ned just de långa sjukskrivningarna, och de är också betydligt färre nu (knappt 38 000 sjukskrivningar ett år eller längre i juni 2013, jämfört med drygt 56 000 i juni 2008).

Det som ökar kraftigt är korttidsfrånvaron, framförallt i offentlig sektor. När Anders Borg tog upp detta på budgetpresentationen trodde han att ökningen kan bero på hur den offentliga sektorns arbetsmarknad ser ut. Där finns många lediga platser och väldigt få varsel, och det är ett vanligt mönster att korttidsfrånvaron är högre när jobben upplevs som "säkra". Den som däremot är orolig för varsel, nedläggningar och arbetslöshet trycker hellre i sig alvedon och kämpar sig till jobbet, även om febertermometern säger stanna hemma.

Detta skulle också delvis kunna förklara könsskillnaderna i sjukfrånvaron. Det är betydligt fler kvinnor än män som är sjukskrivna, vilket vänsterfeminister gärna förklarar med könsmaktsordning och bristande jämställdhet. En minst lika rimlig förklaring är den könsuppdelade svenska arbetsmarknaden. Kvinnor finns ofta inom den offentliga sektorns "säkra" (men ofta med hög smittrisk förknippade) jobb, medan män oftare arbetar inom den konkurrensutsatta privata sektorn där det är mindre snor men större risk för varsel.

Att det är korttidsfrånvaron som ökar gör också Tomas Eneroths (S) uttalande obegripligt. Eneroth, som är vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, säger till Ekot att de stigande sjukskrivningarna "visar att rehabiliteringsgarantin har varit ett misslyckande". Men de flesta människor anser sig sannolikt inte vara i behov av rehabilitering efter att ha varit hemma med influensa eller vinterkräksjuka.

Att sjukfrånvaron ökar så kraftigt är väldigt bekymmersamt och bör tas på allvar. Annars är risken stor att kostnaderna för sjukförsäkringen tränger undan andra viktiga välfärdsåtaganden, precis som Anders Borg varnade för.

Just därför är det olyckligt att Ekot gör en så hafsig rapportering. Vi behöver veta varför sjukfrånvaron stiger och om det går att stoppa. Vi behöver inte politiserade nyheter som förmedlar en slarvig bild av sjukfrånvarons utveckling och politiken mot detta.