Den svenska kulturdebatten har vänt upplysningen ryggen. I stället har kulturrelativism och idén att ”allt är strukturer” lett till partitagande för våldsbejakande ideologier och totalitära politiska läror. Det skriver Johan Lundberg i boken ”Ljusets fiender” (Timbro).

I skoldebatten ställs kritiskt tänkande ofta mot faktakunskaper, som om elever kan tänka kritiskt utan kunskaper. Vilken roll spelar bilden av "kritiskt tänkande" för de problem du beskriver?

– Med de teorier som har blivit populära inom akademien – postkolonialism, feminism, intersektionalitet – tillägnar man sig snabbt ett kritiskt förhållningssätt. Samtidigt har den traditionella kunskapsbasen inom de akademiska ämnena monterats ned. Nu känner man att man har lärt sig något efter ett halvårs universitetsstudier i stället för tre år. 20 poäng genusvetenskap, sedan kan man uttala sig om nästan vad som helst i samhället!

– Motsatsen är ett kritiskt tänkande som bottnar i att man självständigt försöker förhålla sig till saker och ting. Så behandlades fatwan mot Rushdie på kultursidorna. När Vilks debatterades hade det självständiga försvunnit.

Hegemonin för vänsterns statiska syn på maktordningar, och vilka grupper som är "starka" och "svaga", har kallats för vår tids löntagarfonder eftersom de borgerliga partierna i dag har lika svårt att se det socialistiska i detta som de hade med löntagarfonderna på 1970-talet. Varför protesterar inte borgerliga politiker?

– När det handlar om ekonomi och förstatligande ser borgerligheten likheten med Sovjet och kommunismen. Men när man flyttar över tankesättet till andra maktordningar ser man det inte. Ändå tenderar det strukturella tänkandet alltid att leda till stark statlig styrning.

– Politiker är också beroende av medierna, man vill inte bli osams med Jonas Hassen Khemiri. Godtrogenheten är stor från borgerliga politiker, de ser inte agendan.

Det finns tecken på att även denna vänsterrörelse likt 1970-talets splittras upp inifrån. Fast nu bråkar man inte om Marxtolkningar, utan vem som är tillräckligt förtryckt för att få uttala sig. Ligger splittringen inbyggd i tankemodellen?

– Jo, när relevansen i det man säger baseras på kön, hudfärg, var man bor, så vet man inte vilka personer man får med på båten. När islamister med en reaktionär syn på kvinnor och yttrandefrihet ska föra de förtrycktas talan för vänstern kommer det att bli problem.

Du gör en skrämmande kartläggning av antidemokratiska och antisemitiska ståndpunkter hos en rad organisationer, som får ta emot betydande skattemedel. Tror du att det får politiska konsekvenser?

– Det behövs en mer omfattande kartläggning än den jag har hunnit göra. Vi får se om Uppdrag Granskning gör ett gräv. Det går ju att göra från ett vänsterperspektiv också, eftersom de reaktionära värderingarna strider mot den frihetliga vänsterns.

Sådana kartläggningar finns i några Flashbacktrådar, men ingen annanstans. Varför är det inga grävande journalister som fördjupar sig i värderingarna hos och skattemedlen till Megafonen, Pantrarna, Ibn Rushd, MMRK, Afrosvenskarnas Riksförbund med flera?

– Det handlar nog om priset man får betala, att man är rädd för konsekvenserna. De här grupperna utger sig för att vara antirasister och därför kommer de undan med mycket, som att bjuda in antisemiter. Den som kritiserar det riskerar att själv stämplas som islamofob och rasist.

Ser du någon poäng i konservativ kritik av upplysningen?

– Jo, det finns en blindhet inom delar av upplysningstänkandet inför behovet av att känna samhörighet, att till exempel religion kan fylla ett stort behov: man kan inte se på tillvaron helt instrumentellt och vetenskapligt. Moderniteten skapar ju problem med brist på samhörighet.

Hur balanserar man sådan upplysningskritik med att värna upplysningens arv?

– Man måste förhålla sig nyanserat, så att man inte går för långt med ett positivistiskt, vetenskapligt synsätt. Att respektera religiösa genom att möjliggöra religionsfrihet, och sedan inte lägga sig i mer.

– I dag underskattar vänstern på ett lustigt sätt lockelsen hos de islamistiska grupperna genom att de erbjuder samhörighet och en fast värdegrund. Man tror att om vi bara väntar kommer de snart att ansluta sig till västerländska, sekulära synsätt. Samtidigt finns ett roligt klipp med al-Qaradawi (ideolog inom Muslimska Brödraskapet) där han å sin sida förklarar att vi måste gå långsamt fram med sharia i väst, men om de bara får tid kommer de att förstå hur bra det är.