Är Sverige ett osedvanligt "kvinnligt" land? Ja, enligt sociologiprofessorn Geert Hofstede är Sverige världens mest feminina land. Det ska dock inte tolkas som att "kvinnorna har tagit över".

Nyligen utkämpades en dansk/svensk jämställdhetsbatalj i DN Kultur. Antropologen Dennis Nørmark och feministen Nina Björk var fullständigt oeniga om ifall det existerar könsskillnader och huruvida Danmark eller Sverige är det mest jämställda landet.

Bland annat tog Nørmark upp Geert Hofstedes poängsättning av nationella kulturer som "maskulina" eller "feminina". Den är intressant, eftersom Sverige enligt Hofstede är världens mest feminina land. Tråkigt nog tog inte Björk upp denna tråd.

När Hofstede kallar ett lands kultur för maskulin så menar han att samhället värdesätter prestation, hjältemod, självsäkerhet och belöning till framgångsrika. Ett maskulint samhälle är tävlingsinriktat.

Ett feminint samhälle värdesätter i stället samarbete, ödmjukhet, livskvalitet och att ta hand om de svaga. Ett feminint samhälle är konsensusinriktat och det är inte eftersträvansvärt att avvika från gruppen.

På Hofstedes hemsida kopplas Sveriges låga maskulinitetspoäng till begreppet "lagom" och Jantelagen. Och nog stämmer det att vi i Sverige strävar efter att tycka och vara lika (det var därför Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika" blev ofrivilligt komisk).

Redan Ulf Peder Olrog sjöng "Du ska göra som Svenssons gör, och inte skilja dig från mängden", och många som i den offentliga debatten har uttryckt en åsikt som avviker från majoritetens har chockats av de hårda reaktionerna.

Men vad betyder det för män och kvinnor i Sverige att vårt land präglas av "feminina" värderingar? Att debattklimatet hämmas av konsensuskulturen torde vara självklart, men det är inte säkert att enskilda män missgynnas ? eller att enskilda kvinnor gynnas ? av att feminina värderingar är förhärskande.

En känslig man som hellre är med familjen än satsar på karriären trivs förmodligen bra i Sverige. En tävlingsinriktad kvinna som vill visa att hon är bäst trivs sannolikt sämre. Även om könsskillnader existerar på gruppnivå så är de individuella variationerna stora.

Om det finns någon koppling mellan Sveriges "feminina" värderingar och Sveriges feministiska rörelse så handlar den om att mansrollen och maskuliniteten ofta ses som orsaken till problem. När pojkar presterar sämre än flickor i skolan är det självklart mansrollens och "pojkkulturens" fel. Ingen frågar sig om pojkar behöver mer av konkurrens och tävlingsinslag, som har blivit mer eller mindre bannlysta från den svenska skolan.

Nørmark har alltså en poäng när han säger att kvinnliga värden är kulturell norm i Sverige, och att detta ibland missgynnar många (inte alla) pojkar och män. Kruxet är att uppnå balans mellan feminina och maskulina värden. Prestation, hjältemod och tävlingsinriktning är nödvändiga värden för att ett samhälle ska gå framåt. Tar de över helt urartar dock allt till skrytig tuppfäktning.

Vi behöver både omsorg och tävling.