Det är många bittra och starka känslor på båda sidor av konflikten om Nordkalks nya kalkbrott i Bunge. Men genom den långa processen har båda sidor ändå genom alla år förlitat sig på opinionsbildning och lagliga metoder för att driva sin sak. Jag hoppas att vi kommer att kunna säga det även i framtiden, nu när aktivismen hotar att gå in i en annan och mera desperat fas.

GA skrev i går om hur demonstranterna som tältar i Bunge utsatts för ett slags attentat. Hinkar med bland annat ägg och surströmming hälldes över tälten. Sannolikt ökar det stridsviljan. Förhoppningsvis går den inte överstyr.

Fältbiologerna har hållit sig på rätt sida om gränsen för acceptabel aktivism. Men det är tyvärr lätt att se hur de skulle kunna kliva över den.

Å ena sidan har fältbiologen Linn Andersson noga understrukit att det är en lugn demonstration.

-  Vi vill inte ha någon form av civil olydnad.

Hon har också sagt att:

-  Vi har kollat med jurister och poliser, så vi vet vad vi har rätt till. Men i grunden är vi inte ute efter en konfrontation med Nordkalk. Det viktiga är att visa vad vi tycker.

Något motsägelsefullt har hon också sagt att det inte är våldsamt att bara sitta i vägen. Nej, men det kan definitivt vara civil olydnad.

Andra fältbiologer har också andats tankar som närmar sig obstruktion. Som Salomon Abresparr:

-  Om vi rör oss i skogen kanske de inte kan avverka på grund av arbetsmiljöskäl, för att det skulle vara farligt med oss i närheten.

Men medan fältbiologerna ändå hittills hållit sig på rätt sida om gränsen så är surströmmingsattentatet definitivt ett allvarligt övertramp. Ett övertramp som riskerar att eskalera konflikten.

Den här typen av hämnd och privat rättsutövning har ingen plats i ett civiliserat samhälle.

De som har än annan syn på Nordkalks planer än fältbiologerna bör betänka att lagen och rättssystemet hittills har tjänat deras sak väl. Långsamt men väl.