I går offentliggjordes Granskningsnämnden för Radio och TV sitt beslut om att fälla dokumentärfilmen "Staden som offrades". En film som belyser folkmordet i Srebrenica och de händelser som ledde till mördandet av över 8 000 män och unga pojkar i juli 1995.

Filmen har tidigare fällts för bristande saklighet av den norska motsvarigheten till Granskningsnämnden, och sedan den sändes i Sveriges Television (SVT) den 28 augusti 2011 har protester och anmälningar riktats mot den kontroversiella filmen, beskylld för historierevisionism.

Huruvida filmen förnekar kända fakta är en av de saker som Granskningsnämnden har haft att ta ställning till. Oavsett utgången i beslutet väcker filmen många frågor kring hur historiska skeenden kan uppfattas och hur historia kan brukas och missbrukas.

Att reflektera över på vilket sätt något skildras, vem avsändaren är och utifrån vilka syften saker och ting sägs, handlar i första hand om källkritik. Genom att vara kritisk till källan och avsändarens syften blir det lättare att skilja det som är sant från lögner och förnekande.

I dag har det internationella samfundet skapat institutioner som har till uppgift att ge en så korrekt bild av historien som möjligt - oavsett avsändare - baserad på vittnesmål och fakta insamlade av opartisk expertis.

Krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) i Haag är en sådan institution, som också reagerat kraftigt på delar av innehållet i filmen "Staden som offrades".

Att förmedla fakta är en viktig del i bekämpandet av alla former av historieförfalskning.

Forum för levande historias skolmaterial "Den livsfarliga historien", som tar sin utgångspunkt i krigen i forna Jugoslavien och utvecklingen på Balkan, riktar strålkastarljuset på just detta.

Genom att förmedla den upplevda historien ger vi elever möjlighet att förstå historien utifrån en rad olika perspektiv. På så sätt kan de fördjupa sin kunskap kring hur historia skapas, brukas och till och med missbrukas.

Rustade med sådan kunskap är det vår förhoppning att en film som "Staden som offrades" kan förstås och belysas genom elevernas egen förmåga till kritisk reflektion.

Oavsett Granskningsnämndens bedömning i just detta fall sätter filmen fingret på viktiga frågeställningar. Vem berättar historien, varför berättas den som den gör och vem har något att vinna på det?

Till synes enkla frågor som kan bli viktiga medel i kampen mot alla former av historieförfalskning.