Det viktigaste som skedde i Sverige i veckan var varken Ranelid eller Guidetti. Det var i stället en liten studie från det statliga institutet för utvärdering av arbetsmarknaden (IFAU).

Den handlade om vad som händer med skolelever först i skolan och sedan i yrkeslivet när klasserna storlek ändras. Man undersökte effekterna av att klasserna minskade med fem elever och man hade nog fått samma effekt men med motsatt tecken om klasserna hade ökat.

I media levde väl rapporten några timmar. Och på ett sätt var väl detta rättvist - alla som följt den internationella skoldebatten vet ju att klasstorleken är central för elevernas resultat både i skolan och senare i livet. Men detta tillhör de sanningar som regeringar starkast undertrycker och som den svaga oppositionen inte förmår lyfta.


Klasstorlekens betydelse
I Sverige symboliseras detta av att Björklund i alla fall utåt verkar tro att disciplin är A och O. Och det finns ett antal viktiga faktorer för att skolan ska lyckas. Ordning och reda hör dit, lärarnas kvalitet och engagemang likaså för att inte tala om elevernas bakgrund.

Men detta får absolut inte hindra att politikerna springer från sitt ansvar för hur stora klasserna ska vara. I USA har forskningen i decennier visat vikten av klasstorleken på studieresultatet. Men trots detta har där de senaste åren massuppsägningar av lärare skett och klasserna storlek i många delstater drastiskt ökat. Regeringen satsade för några år sedan många miljoner på att utreda hur Sverige skulle klara globaliseringen och komma starkt ur krisen. Halva regeringen satt i gruppen som var proppad med högdjur från näringsliv och ekonomiska fakulteter.

Själv var jag och lyssnade på ett intressant föredrag av en av världen 50 ledande ekonomer, Alan Krueger. Hans främsta forskningsområden är hur skolan ska ge bättre resultat. Krueger är nu president Obama chefsrådgivare.


Bättre studieresultat
I sitt föredrag i Sverige poängterade han igen de resultat som visade att minskade klasstorlekar gav väsentligt bättre studieresultat och högre produktion senare i livet. När jag pratade med honom efteråt trodde han att detta skulle komma med som ett viktigt resultat i regeringens globaliseringsråd. Men i den rapporten fanns inte ett ord om klasstorlekarnas betydelse. Nu efter ytterligare ett antal förlorade Björklundår visar IFAU betydelsen av klasstorlekarna. En minskning med fem elever ger klart bättre skolresultat och en inkomstökning för eleverna resten av livet när de lämnat skolan.

Effekten på lönen anges till 3,4 procentenheter vilket ju kan låta begränsat, men alla som försökt öka produktiviteten vet hur svårt det är att ens nå promilleeffekter.

Till detta ska läggas effekterna på elevernas eget välbefinnande. En effekt på 3,4 procent skulle på nationell nivå betyda årliga tillväxteffekter på minst 80 miljarder kronor. Kanske det lyfter ett antal elever från låg produktivitet till hygglig nivå, en för oss alla viktig effekt.


Lönsamt med fler lärare
I studien anges att lönsamheten av att satsa på fler lärare är närmast enorm - eller omvänt om löneeffekterna bara skulle bli hälften av den i studien framkomna och kostnaderna dubbleras så blir ändå den årliga avkastningen 9-10 procent.

Detta är ju en avkastning som slår det mesta i samhället, desto dystrare blir då att konstatera att den nuvarande politiken med nedskärningar och allt större klasser om ett antal år kommer att ge motsatt negativ effekt.

Tänk om regeringens huvudlösa satsning på att ge krogägarna 5-6 miljarder kronor i stället satsats på fler lärare!