"Istället för utanförskap". Så heter ett nytt projekt som Finsam Gotland startat den 1 september. Huvudman för projektet är gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen. Projektet pågår fram till och med juni månad 2012.

Kommunen har ett uppföljningsansvar för alla ungdomar upp till tjugo års ålder enligt en lag från 2005. Det betyder att de ungdomar som inte går i gymnasiet, eller som inte klarar av att gå i gymnasiet måste få annan hjälp. Ansvaret har hittills handlagts av det Individuella programmet på gymnasiet, men alla IV-program ska läggas ned och istället ska fem Introduktionsprogram inrättas.

Många ungdomar lever i riskzonen. De saknar social trygghet, har ofullständiga grundskolebetyg, saknar motivation för att studera eller ta tag i sitt liv. De sitter hemma och vänder på dygnet och har ofta negativa förväntningar på samhället och framtiden. De riskerar att hamna i ett liv i utanförskap.

Meningen med Finsam-projektet är att fånga upp dessa ungdomar och erbjuda dem vägledning, utbildning, praktik/arbetsträning och coachning, enskilt personligt stöd och andra insatser utgående från den enskilde ungdomens behov och intressen. Ungdomarna kommer att få orientering i arbetslivsfrågor och om sociala koder i arbetslivet. Genom att motivera enskilt och i grupp till utbildning eller praktik får ungdomarna ökad kompetens som leder till anställningsbarhet med arbete och egen försörjning.

Det förebyggande inslaget i verksamheten kan inte överskattas. Det handlar på Gotland om cirka 70 ungdomar i dagsläget.

Om dessa 70 ungdomar istället lämnas åt sig själva är risken stor att de istället kommer att behöva placeras i någon form av behandlingshem - eftersom vi av erfarenhet vet att ungdomar utan utbildning och jobb ofta hamnar i missbruks- och kriminella kretsar. Om vi tar kostnaderna för projektet, cirka 1,3 miljoner, och jämför med hur många dagar dessa ungdomar skulle kunna vårdas i ett så kallat HVB-hem (hem för vård och boende) så får vi fram att de kan stanna där i cirka 10 dagar. Sedan är 1,3 miljoner förbrukade.

För en enda månad kostar de cirka 3,9 miljoner kronor.

Det viktiga är att verksamheten permanentas efter projekttidens slut. Ungdomarna kan inte släppas efter ett år och nya ungdomar droppar ut och måste tas tag i. Problemet är ibland att de goda erfarenheter, som uppnås vid projekt inte tas tillvara i verksamheten. Det vore närmast tragiskt om så skulle ske i det här fallet. Viktigt är också att den offentliga sektorn medverkar på så sätt att de ställer handledare och praktikplatser till förfogande för ungdomarna inom projektet. Det behövs praktikplatser/arbetsträningsplatser och idag är det näringslivet som står för merparten av dessa. De kommunala förvaltningarna måste här ta sitt ansvar. Endast genom samarbete över gränserna kan vi skapa helhetslösningar. Det är därför mycket glädjande att socialnämnden vid sitt senaste sammanträde beslutade att ha med tillskapandet av praktikplatser inom förvaltningen i styrkort för kommande verksamhetsår.